Jag lever ett liv, utan mitt liv...
Jag lever i skuggan av solskenets rampljus, min scen är den allé jag genomfar dagarna i ända. Min huvudroll smälter in i en värld där min rekvisita och scenografi är mer magisk än själva pjäsen. Även kylan här är mer fascinerande, solen är mittpunkten och den stjäler all saknad av att synas. Jag känner ingen smärta, ingen saknad då jag är för upptagen med att beundra. Men nu kommer det krypande, fattigdomen, förlusten av huvudrollen. Vart är min scen, min kostym och mina regisserande karaktärer? Vart har livet, mitt liv tagit vägen? Jag vill ta plats i en ny saga, skapa mig nya karaktärer. Jag vill försvinna in i leken som är på riktigt, teaterns pjäs. Att vara utan det som ger mig meningen med livet är förkrossande, här är solen min huvudroll, inte jag. Jag antar att livet utan teatern börjar suga kraften ifrån mina fulländande vingslag....
Jag hade nästan glömt hur mycket jag behöver teaterlivet, mitt liv. Jag känner mig fattig att leva utan det. Mina tankar denna kväll går till tre personer som är viktigare än vad jag trodde. Eva, Marie och Sanna, ni är det livsnödvändiga vatten allt levande behöver. Speciellt för de levande som lever för konsten, ni är livsnödvändiga för mig!
Teatern är mitt liv
Jag är helt slut i kroppen. Orkar knappt lyfta mina axlar för att nå med händerna
till tangentbordet. Att vara nattmänniska är en skada för dygnsrytmen, men
det som frodas inuti mig om nätterna är värt varenda trötta dagsögonblick!
Idag har jag deltagit i ett teaterinslag på Huskvarna bibliotek.
Jag, Martin och Mike framförde en liten föreställning som vi gjorde i våras, då vi
representerade olika statyer som är placerade på esplanaden. Det var många härliga
ansikten vi mötte när vi såg ut över det lilla hav av människor som flockades under oss.
Det var otroligt roligt, och jag älskar att spela för äldre människor, då jag vet att dem
uppskattar och lyssnar likt ingen annan.
Jag fick också bertätta om min bok, hur den uppkom och vart allting artade sig.
Jag var nog inte medveten om det själv, men när jag tittade på människorna i salongen
kändes det som allt jag sa, träffade dem som en våg i ansiktet. Lite chokerade, men
samtidigt väldigt entasuastiska och orden gick som pilar mellan våra kroppar. Vi utbytte
något som kallas uppmuntran, då jag inte kunde sluta le när jag såg på dem, och dem gav
mig ro och känsla. Jag läste en dikt för dem - Lilja, och när jag klev ner från scenen, möttes
jag av mina teaterlärares rödsvedade ögon, med tårar på kinderna. Det var tydligen inte
bara jag som fått ett berört hjärta :)
Så fantastiskt livet är när man har hittat den väg som man vill följa. Jag vet inte varför
eller hur, men jag kan inte tänka mig att leva ett liv utan teater, utan kultur.
Så som jag känner mig då jag står på scenen, och så som jag mår när jag har klivit
av den, är ren och äkta lycka. En känsla av ett så starkt välmående, att jag tror att jag
skulle försjunka i underjorden om jag tvingades att leva utan den.
Jag har hittat min plats i kretsloppet och i den gungande näringskedjan som tvektlös
sträcker sig längre än vi tror. Jag har funnit mitt kall, och jag vet, jag känner och ser,
att scenen är mitt virke för en oändlig själ att i evigheter brinna, gränslöst!
Om ni är intresserade av min bok:
Teater på Visingsö
Jaha, då var klockan 06.35 på en lördag.
Jag kan fortfarande inte tala om ifall jag lever eller fortfarande drömmer.
Det är är för tidigt för mig...
Igår, var en mycket mycket bra utekväll. Jag var spiknykter, och körde,
men hade det fruktansvärt roligt. Först afterwork med Bubba, Jimmy och
hans vänner på åtta glas. Sedan drog vi en förfest runda på amor med
Almis, Dunkie och Marcus. Sedan åkte vi hem till Almis för att fortsätta
förfesten, och där slutade vi upp med ett flertal andra halv och hel bekanta.
Sedan kom Krille, efter många tvivel och men. Hur bra som helst.
Sedan blev det centrum för varje rullande krona.
Alltid lika tråkigt att beskriva en utekväll, det blir så avskalat och känns
så naken. Men i själva verket är det fyllt av glädje och massa skratt.
Nåja, anledningen till att jag är vaken nu är pga att jag ska åka till
Visingsö för att spela teater. Jag ska dit med mina teaterlärare och
flera andra teaterfolk från länet. Där blir det 2 dagars workshops
och vi ska "rollspela" inför allmogemarknaden i september.
Ska bli hur roligt som helst!
Kommer hem imorgon eftermiddag, så vi får se hur jag mår då.
Man vet aldrig med teaterfolk, de riktigt suger ut energin ur
kroppen på än samtidigt som de fyller än med omättad leverne!
Länge lever estetare! :D
Föreställning
Nu är jag hemma på lunch från Elmia konserthus.
Vi har haft genrep på morgonen och till eftermiddagen kommer
vi tillbaka för att ladda inför föreställningen som börjar klockan 18.00.
Den håller på i ca 1 timma med alla dessa olika inslag från vårt kära Jönköping.
Jag tror, eller jag vet, att det kommer bli hur bra som helst, för vi har jätte
roligt tillsammans.
Speciellt när vi har rast och kan sitta och diskutera om könsroller i samhället
och hur vida en man borde få vara med och besluta om en kvinna ska göra abort
eller inte. Då får vi också tänka på att jag Martin och Emelie är dem enda "vuxna"
i sällskapet (förutom musikerna). Resten är 91-94:or. Oj oj oj vad vi känner
oss gamla ^^,
Nu ska jag fortsätta att sola på min balkong, då solen steker något enormt.
Sedan blir det käk, och efter det tillbaka dit jag hör hemma, på scenen.
Återförening
Jag brukar aldrig svika ett löfte, och tro mig, jag har inte gjort det heller...
Men, jag måste tyvärr säga MEN... Bokförlaget som jag ska ge ut min bok genom
hade problem med uppladdningen på deras hemsida, så tyvärr kunde jag inte
skicka min bok på tryckning varken igår eller idag... Jag vet, det suger.
Men jag ger mig inte, jag mailade dem så att dem är medvetna om problemet.
Jag försöker igen imorgon, eller senare ikväll. Håll tummarna att det går :)
Dagens agenda ser ut så här:
Ska snart iväg till teatern igen. Ja, vi fick veta igår att det låg ännu en repetion
idag. Så nu ska vi fortsätta med - Jesus Christ Superstar, som vi började med
igår. Det kommer bli så sjukt roligt, med massa bra inslag av musik, koreografi
och teater!
Det vi håller på att jobba med är en musikalshow på 1 timme, som vi ska visa upp
för Sveriges alla läkare nästa vecka på Elmia Konserthus. Vi ska visa vad som är
typiskt för oss här i Jönköping och då är inslagen;
- John Bauers möte med Tuvstarr (Jag & Martin)
- Hv71 kommer att göra ett färgsprakande och fartfyllt hocky intro.
- Jesus Christ Superstar medley på 15 min (bara för att Jönköping är känt som
Sveriges jerusalem)
Efter repetionen ska jag och min gamla klass, Es3b teater, ha en liten klassfika och
återförenas efter ett långt sommarlov, innan flertalet av oss flyr till olika ställen
i världen. Vår klass kommer verkligen att splittras då Stockholm och Amerika
är tillflyktsorterna för många. Så det ska bli ett riktigt glädjefullt men sorgligt möte
med mina fantastiska vänner!
Man vet aldrig hur det kommer att sluta, eller vad som händer då vi ses.
Vår klass är precis som den låter, vansinnes galen. Det är det som kommer
att prägla min sorg när jag flyttar, vem ska jag nu kunna mäta min galenskap med?
