Hej Linda!

Var glad jag blir att du skriver, framför allt för de fina komplimanger du ger men främst för att du tar upp din situation om din familj. Jag tycker absolut att du ska byta värdfamilj, ingen tvekan om saken. Jag tänkte precis som du när jag fick valmöjligheten att byta. Jag hade skaffat vänner och precis lärt känna staden att jag intalade mig själv att jag kunde stå ut med min familjesituation. Det var ett val jag gjorde flertalet gånger och jag kan inte säga att jag ångrar det eftersom jag fick ut ovärderliga ting jag bara kunnat drömma om. Jag har haft ett förträffligt bra år här på min fritid och det var därför jag stannade, men med familjen har det varit helt tvärtom. Anledning till att jag tycker att du ska byta är för att jag nu i efterhand hade valt att byta redan från första början. Jag ångrar inte att jag inte bytte, men om jag hade kunnat gå tillbaka och byta familj hade jag gjort det. Se det så här, vänner, miljö, partyliv och allt annat utöver familjen kommer du lika snabbt som du skaffade dig i denna familj kunna skaffa dig i nästa. Är du en människa som har lätt för dig i sociala sammanhang kommer det inte att vara några problem att skaffa vänner och intressen utanför ditt arbete och boende. Däremot påverkar din familj hela din fritid och all din lust och vilja att kunna göra saker. Du kommer att få leva med en börda i ditt bröst, hur roligt du än har det när du inte jobbar och du kommer att vanvådas i din icke trivsel då du tvingas att också leva med de människor du arbetar med. Du lever trots allt i deras hus, kör deras bil och äter deras mat. Du kommer inte kunna skaka av dig den otrygghet som skapas när du inte trivs och det kommer inte få dig att bli lycklig. Personligen vill jag trivas och vara lycklig i mitt arbete och känna att jag är betydelsefull och uppskattad. Det har jag inte känt med min familj även att jag försökt och försökt att vara dem till lags. Jag är rädd att ha en konversation med dem för jag vet aldrig när hårda ord eller bara en kylig stämning ska komma oss emellan, hur fel är inte det? Jag känner mig alltid skyldig att vara förmer än vad jag är och jag känner mig aldrig duglig trots att jag gör mitt bästa. Jag skulle aldrig valt att leva så igen.

Jag fick ett av de bästa åren i mitt liv precis som jag hoppades på, men på ett helt annat sätt än det jag förväntade mig. Mina vänner här har gjort varenda minut till tiden i mitt liv, men jag är säker på att jag hade varit i självaste paradiset om även familjen hade fungerat därtill. Att vara en au pair ska innebära att få uppleva kultur och land tillsammans med familjen och att känna sig delaktig i deras vardag. För min del blev familjen tvärtom och istället hindret för mig att på riktigt få tiden i mitt liv. Jag ger dig mitt råd att byta, byt på en gång. Men först känn efter vad dina prioriteringar är och vad du verkligen vill. När jag fick chansen prioriterade jag allt annat än familjen och jag fick det som jag fick. Kanske får jag skylla mig själv där. I slutändan är det du som ska må bra och blicka tillbaka på ditt liv och känna att du fått ut det du velat, vad det är, är enbart upp till dig. Lycka till och tveka inte om du vill ha mer råd eller bara någon att prata med. Jag har ju som sagt vad själv upplevt allt det som du går igenom just nu :) Lycka till.