Jag mår så fruktansvärt bra att jag inte ens kan klaga på vädret. Flytten, jobbet, teatern... åååhhhh! Eufori, till tusen.
Bott med Sherry i 1,5 vecka och vi har det så mysigt och bra att ingen kan få det bättre. Jobbet är slitsamt men underbart på alla sätt, jag älskar att få leka och spela teater som nu är invävd i vuxenlekar och livets socialaspel, jag utvecklas gryyyymt mycket. Idag gjorde jag också audition till musikalen Hair som ska sättas upp till våren. Jag älskar varenda tanke på hur produktionen kommer att vara. Jag mötte också min största rädsla och överkom den till tusen. Jag gjorde altså en sångaudition idag, andra gången i mitt liv som jag sjunger solo framför en jury (då jag aldrig trott att jag haft en sångtalang) och jag imponerade på mig själv så mycket att jag ville gråta. Vad kommer de här oväntade kvalitérna ifrån? Jag gjorde något jag aldrig tidigare gjort och det jag hela tiden intalade mig själv var att jag är oslagbar. Jag kan om jag vill och jag gjorde det bästa av situationen, överkom alla rädslor och nervositeter. Jag skapade positiv energi för mina nyblivande musikalvänner som alla dem också var helt upp över öronen av spänning och förväntan. Nu har jag bara dans och teateraduition kvar nästa vecka, kommer gå brilliant! Vi kommer att bli en fantastisk grupp och i vår kommer vi att rocka varenda scen vi beträder, den saken är säker, HAIR!

Jag skapar och gör mitt liv så fullkomligt bra, jag är så stolt och nöjd med mig själv att jag faktiskt tillåter mig själv att vara det, öppet. Varje dag tackar jag människor och berömmer dem för allt de lyckas med, det ger mig drivkraft och glädje, så nu ikväll avslutar jag mina sista berömmelser och komplimanger till mig själv, Emmi, du är fantastisk, helt unik, var glad att du är du!