Jag är för tillfället inne i den fas i mitt liv där det händer saker oavbrutet. Jag är så inspirerad, så motiverad till detta liv att jag skulle kunna dela med mig utav så mycket kunskap som ni bara kan föreställa er.
Jag må vara mycket ung, 21, men jag har levt ett liv där jag har hunnit att gå igenom en hel del, nästan allt tänkbart.

Det går för tillfället också mycket bra för mig. Jag presterar med goda resultat i mitt arbete som säljare åt företaget ABC-gruppen, jag medverkar i 3 teaterproduktioner här i Jönköping som jag både kommer att tunera med i Sverige med och även i Norge. Jag har ett sidojobb som Mask&peruklärare för teatereleverna i 3dje klass på gymnasiet och ska också efter nyår byta upp mig inom yrket till marknadsförare.

Jag har alltid haft en passion att kunna hjälpa människor. Jag vet egentligen inte hur jag har gjort, men responsen har alltid kommit tillbaka till mig att jag borde bli Livscoach! Guida och leda människor mot mål och drömmar de kanske anser vara för svåra för dem, stora mål som små..

Min fråga till er där ute i världen, som då och då trillar in här på min blogg, vad vill ni läsa om? Finns det något jag kan hjälpa er med? Något speciellt ni skulle vilja veta? Frågor om hur man tar sig från mörker till ljus? Jag menar vad som helst! På sista tiden har jag varit väldigt inaktiv, behöver motivation att driva bloggen framåt, kanske vill ni vara det för mig? Jag skulle älska det!

Kommentera, din fråga blir min drivkraft,
skriv så ska jag ge er allt vad ni vill höra :)

2011-11-01 @ 23:52:10
Hej Emmi!
Vad gör man när man har blivit sårad och sviken av den människa som har störst betydelse i ditt liv?
 
Svar:

Hej du anonyma!
Vad ska man göra när den man håller av mest gör det värsta tänkbara?
När man älskar bygger man upp en bild av perfektion, en så kallad trygghets zon där man slutligen utesluter att den andra parten kan göra dig illa. Men sanningen är att ingen är perfekt. Alla gör vi fel och desto mer vi älskar, desto mer har vi att förlora.
Mitt råd till dig är att se lösningen, inte problemet. I sorg ser man allt svart och vitt, man är sårad och har "rätten" på sin sida att vara sur och tvär. Det finns inga anledningar att förlåta för det är oacceptabelt att bli behandlad så av den man älskar mest. Men där får du vända dina tankar. Se inte bara till dina känslor och dina värderingar, i detta fall är ni två. Det finns kanske en besvikelse, ett sår inom den andra också?
Lyssna till varandra, försök förstå och sätta er in i den andras situation och förstå hur den andra upplevde händelseförloppet. Om man älskar tillräckligt mycket borde man kunna vara stark nog att förlåta, åtminstone att försöka lösa det som hänt. Ibland krävs det mer för att förlåta, för att komma över och börja på nytt eller försöka återuppliva det gamla. Fråga dig själv vad du skulle må bäst utav och sedan följ ditt hjärta och dina instinkter. Du har kanske inget mer att förlora snarare att vinna tillbaka om du försöker finna en lösning. Lycka till :)