Sekunder, minutrar, timmar och dagar. Tiden slutar aldrig att gå. Det är väl ingen idé att jämra sig över det egentligen, time stops for no one, även att jag önskar att den kunde stanna för oss.

Norge. Vackra Norge. Vilken tragedi, vilket öde. Vet inte hur mycket tid vi spenderat på att titta på nyheterna och jag blir lika ledsen varje gång. Det får mig att uppskatta livet lite mera, men också förså att döden inte är allt för långt borta. Den lurar på oss i varje gatuhörn, följer oss i våra egna skuggor.

På tal om döden for vi på "spokelsejakt" i Söndagsnatt, jag och grabbarnagrus. Vi uppsökte två olika gårdar, bland annat en där en norskfamilj blev avrättad av tyskarna under andra världskriget. Dessvärre hade vi inte turen med oss att få se något kusligt, förutom Anders som lurade i buskarna och skrämdes lite då och då.

Jag fortsätter att njuta av mitt underbara sällskap och bortser från klockor och tid. Än finns kvällen, än råder nattenstimma och kvar finns bara du och jag.

Familjen min där hemma, Jag tänker varmt på er!