Hufff, trodde aldrig jag skulle hitta tillbaka hit! Datorer är egentligen inte min grej har jag kommit på. Sitta här bakom en skärm och lura, lika bra att ge sig ut i verkligheten och ta för sig av äkta ting :)

Min påskhelg har varit kanonkalassupergalen!! I torsdags tog jag hem hela rallargänget (japp, det är så vi kallar oss) på grill och allsång. Farmor och farfar, pappa och farbor deltog bland oss alla och dragspel togs fram och Adam vår vän hade gitarren, då ni kan man säga att vi firade in både påsken och våren på riktigt äkta vis.

Som ni säkert förstår blev det en himla massa krök och fylla de resterande dagarna. Krogen och dans och älskärda ögonblick som kommer fram när alla goe glade får samles tillsammens. Mitt i alltet hamnade hela ligan på efterfest hos vår vän Allan som plockade fram tattueringsmaskinen mitt i nattens mest berusade timmar och tattuerade in MITT namn (Emmi) på rallargängets ralligaste kille Victor som begärde denna signatur på sin rumpa. Ja ni greppar kanske lite hur sliriga och spontana vi kan vara.

Jag hann även med att bli sjuk och ligga hemma hela påskafton med feber och halsont, men repade mig snabbt på söndagen då jag återfickse mina goe vänner igen med mer skratt och dans. För övrigt är jag kvar på 121.nu och har för andra gången tänk säga upp mig, men inte lyckats då de inte vill släppa mig. Jag står också och velar mellan om jag faktiskt ska vara kvar där eller satsa på Shell, jag är så lost och vilsen att jag bara önskar att någon smart kunde besluta åt mig. Det är seriöst ett jätte dilemma för mig.

Jahopp, dags för sängen som skriker på mig i hörnet. Tänk om man slapp att sova, tänk att få vara lite vampyrisk ändå... suga blod, vara vaken om nätterna... Jaaa så var det sängen som kallade ja. Godnatt mina livstitthålsbeskådare.
 
Rallarbrudarna, Emelie och Sherry
 
Farfar lirar störtskönt på dragsäcken!
 
Adam står för gitarr och ledsång medans Hetsmicke agerar kock


"Sicken goe och glade påsk vi alle fick, Tack till er alla"

Jag har funnit vad jag ska göra i livet! Det bryter mot allt vad jag har sagt och lovat, men ÄNTLIGEN har jag funnit något där jag vet att jag kommer att lyckas och leva det liv som är bestämt för mitt liv. Det är inte i Sverige, inte heller i Sydney eller någonstans där jag tänkt att landa om ett par månader. Jag ska till LA i höst, och det är där som JAG, utan att tänka på någon annan än mitt eget liv och mina egna drömmar ska förverkligas. Jag har aldrig känt mig så rätt ute, så rätt i riktning. Nu gäller det bara att satsa!

Tack farmor, farfar och pappa för eftermiddags umgänget. Jag älskar er av hela mitt hjärta och vill er allt väl i livet och i det efter det här. Utan er... tack för er existens och era handlingar!

Helios, solens härskare är min Gud

Helg, jag längtar till timmen är slagen då arbetet är slut och jag får spurta iväg till mitt danspass på friskis. Senare blir det väl häng och fläng med rallarna eller något annat som låter lockande för kvällen. Imorgon bitti har vi fotbollstunering med jobbet och lagen imellan ska spöa skiten ur varandra. Sen blir det jobb för mig på Shellan, saknar macken en aning så det ska bli skoj att få komma tillbaka. Vad lördagskvällen väntar vet man aldrig, något galet som vanligt då söndagen är fri från allt vad verkligheten heter.

Intervjun på Brothers and Sisters gick kanon bra igår. De hör av sig till nästa vecka till dem som går vidare till runda två. Affärssnacket med min chef gick också bra, han uppmanade mig att bli bra på försäljning då jag evt i framtiden kan få en mer chefinriktad position. Jag vet dock inte vilken stig jag vill välja men kan ha mitt nutida drömjobb innan sommaren på ett helt nystartat företag. Vi får se vart vindarna bär, jag är då helt övertygad om att de för mig i rätt riktning :)

Alla vägar leder till Rom!!

Att nå en dröm eller en vision, att få allt man någonsin önskat sig behöver inte vara en kamp som involverar blod svett och tårar. Att kämpa är en sak, att idogigt brinna för vad hjärtat längtar till behöver inte vara svårt och hårt. Det finns många vägar att gå. Det finns många möjligheter att nå samma mål. Du kan välja dina stigar, samma mål, men du väljer hur du vill gå. Det finns de stigar med hinder och motgångar där du behöver kämpa för ditt liv. Men det finns också de stigar som ger dig en större möjlighet att snabbare och enklare tar dig fram till drömmen.
Hur vet man då vilken stig man ska följa?

Jag tror att svaret är lika enkelt som frågan. Du väljer den stig, den väg som passar dig bäst genom din känsla. Vad vill jag göra? Vad är jag bäst på? Vad tycker jag mest om? Känns det bättre att gå på en stig som leder dig genom öppna landskap? En stig som går igenom skog och berg? En stig fylld av farliga djur i mörker, eller en stig bredvid ett hav i solljus?
Med dessa metaforer menar jag att man måste veta vilken stig man vill gå på för att lättast och snabbast nå sina drömmar. Du kommer att nå dem genom din vilja, men vart börjar du? Vill du börja genom skola och utbildning, eller slänger du dig rakt in i arbetsbranschen? Det finns inga rätta eller felaktiga stigar, allting leder dig till samma mål, men du måste bara välja vilken väg som är lättast för dig!

Allt blir inte som man tänkt sig, eller hur? Även att det är tankarna som skapar verkligheten uppstår det ibland förändringar. Nu är det dags för mig att åka hem och krypa ner i min säng och få bukt med mina spökliknande sjukdomar som artar sig lite då och då nu för tiden. Jobba på mitt föredrag och arbeta teoretisk med alla mina projekt.

Låt mig få må bra, snart! Skona mig från kroppslig smärta

Så mycket tankar och idéer, så många förslag.

Jobb, jobb och jobb. Nyligen ringde de från Brothers och Sisters i stan och bad mig komma på intervju för sommaren. Hmm, har fått mer jobberbjudande den senaste veckan än vad jag lagad hemmagjord mat. I like it!!
Men samtidigt grunnar sig en större passion i mitt bröst, jag vill bli företagsutvecklare med inriktning på motivation och passion. Så imorgon kanske är min dag att bevisa vilka kunskaper jag verkligen besitter, imorgon ska jag ha ett föredrag för mina chefer i utvecklingssyfte. Jag är sååå motiverad, jag vill sååå mycket!

Jaha, tillbaka i datorrullstolen på arbetsplatesen, kaffe uppbunkrat och ögonen försöker fokusera på datorskärmen för att förstå vad det är jag ska göra. Tankarna är lite skingrade och jag bör omedelbart ta mig själv i kragen och utnyttja mitt tillstånd i arbetskraft. Men jag känner mig en aning omotiverad och letar efter alla ursäkter i mina världsliga konspirationer för att slippa.

Jag vill vara ute och fira in våren, jag vill ta prommenader i skogen och... precis så fungerar jag nu. Drömmer mig bort, jag missar verkligheten, varför kan jag inte bli mer intresserad av det som ligger framför mig? Jag trillar bort i tankegångar...

Att ha förmågan att tillföra syre i vakum är en utomordentisk egenskap, det är precis vad jag är ute efter.

Igår var vi ute med alla rallarna från jobbet, lika roligt varje gång. Gud nåde att jag älskar de människorna som om de vore mina egna bröder och systrar. Tyvärr blev jag lite misshandlad på krogen senare under kvällen, då jag attackerades av flygande glas som ville förinta min vän bredvid. Som den sanna hjälte jag är tog jag smällen för honom! Neeeh så var det inte riktigt, men av misstag fick jag ett glas vid ögat och jag är nu en sann krogs ärrare :D

Nu blir det Borås med hela 121.nu gänget, jag älskar livet med dessa rallare!!!

Jag trillade in i dörrkanten en aning. Igår tog jag mig en nap efter jobbet, då jag känt att min kropp lidit av sömnbrist ett tag, jag vakade jag upp i panik med hög feber, sprängande huvudvärk och andningssvårigheter. Min kropp gjorde så ont att jag trodde att om jag hade varit en dator hade min hårddisk fullständigt kollapsat. Jag hade 39 gr feber och så ont i huvud att skärselden uppenbarade sig i min skalle. Tacka den underbara familj som befann sig runt mig som kom med tröst och botemedel mot min smärta och helade mig till dagen efter.

Nu mår jag bra. Energin strömmar tillbaka till mig, febern är borta och abstinensen av att få komma ut och flyga är som den ska igen. Med andra ord, Emmi Henriksson har återhämtat sig. Det är farligt att ta ut sig när man är en duracellkanin som går på högvarv hela tiden, men tacka kroppen som då och då säger ifrån. En dags vila räckte, morfar var på besök och läkte mig ännu mera och nu längtar jag efter mina arbetskollegor som kan få mig på topp igen. Jag börjar sakta förstå att jag är oslagbar, jag kan bota allt ont som försöker tvinga sig på mig och livet tillför mig hela tiden nya och underbara saker. Så vem ska jag tacka? Hur ska jag få alla runt omkring mig att på riktigt förstå vilken glädje de tillför i mitt liv? Jag har så mycket kärlek i mitt bröst som jag bara vill dela ut till världen med rubriken; Tack för att du finns, just du bidrar till rikedommen i mitt liv!

Tjollahopp!

Nu sitter jag i soffan och käkar middag för att jag ska kunna stå mig ett nattpass på Shell, som sedan går över i ett dagsjobb på 121.nu, hur ska detta gå tre dagar i sträck? Jaja, jag är positiv :)

Helgen har varit kanon. Emelie, min älskade Emelie landade på svenskmark i fredags då hon bor i London och jag fick se henne för första gången på hemmaplan på 1½år. Vi samlades på lite afterwork i fredags innan sängen väntade då det blev jobb för min del på lördagen.På lördagen blev det röj hos Emelie och vi hade så treligt hela kvällen samt natten. Sen sov jag bort hela söndagen som uppladdning för den hektiska veckan. Kom förbi vettja!

Nu ska jag packa klart matlådorna för 16 timmars arbete och sen bege mig, hoppas det är goa människor ute på vift inatt :) Hejsvej