Viva la vida
Helgen har susat förbi och Thanksgiving med Angelina var enastående! Jag hade så trevligt de 2½ dagar jag spenderade med henne. Kalkon, potatismos, böngratänger, pajer, glass, sås, familj och pyssel. Vi hade en stor lunch på torsdagen då hennes släktingar kom upp för att delta och senare på kvällen gick vi på bio, Burlesque. Halvbra film men den fick fötterna i rörelse.
Jag är altså lte fattigare men på så många mer plan ännu rikare än förut. Att kunna spendera såhär lite pengar på så mycket behövligheter kommer inte på frågan i Sverige, måste passa på nu. Färgtemat för mig denna vintern blev råsa, brunt och vitt, härliga färger som käns väldigt mig. Jag fick för övrigt runt i affären i ca 45 min och letade efter ett par mörkbruna jeans, helt otroligt och i sista andetag innan jag hade gett upp fann jag dem och nu är jag förälskad!
Fredag morgon bar det av för mig mot arbete på beachen igen. Dagen var lättsam då barnen och jag tog en sväng till beachen och hade en slående picknick och vi byggde sandslott och lyckades även åstadkomma en djungel. Senare på kvällen for jag till Avenuemall för att spendera guld på diamanter. De har nämligen öppnat den näst största Forever 21 där och min plånbok var inte lika lycklig som jag när jag gick därifrån. Jag shoppade i 4 timmar och kände att jag ännu inte fått nog. Sååååå billigt och sååååååå mycket snygga kläder. Detta lyckades jag samla på mig:
För 1700 svenska kronor fick jag allt detta:
1 par jeans, 1 höstjacka, 1 par stövlar, 1 sjal, 1 halsduk, 1 kjol, 2 tjocktröjor, 2 blusar, 1 klänning, 1 halsband och 1 par örhängen.
Resterande av helgen spenderades mesta dels med Nick då alla andra i gänget har rest hem över helgdagarna. Så jag och Nick och hans pappa tog oss en tur till Hanna park igår för att njuta av sol och natur. Sedan lunchade vi på Joes Crab shack med utsikt över havet. Det börjar dock bli kallt i luften här så genom rutan fick vi njuta av utsikten.
Idag blir det att försöka hitta en resväska så att jag kan få med alla mina fynd från Amerikatt. Jag är uppe med tuppen idag vilket betyder att klockan nu är 11.00 så jag har hela dagen på mig att fylla den med äventyr. Senare kommer Tyler och company hem och då blir det kramkalas. Ha en underbar dag mina vänner och familj! Jag tänker på er och räknar dagarna <3
Det här är min thanksgiving till världen
Jobbdagen är över, kanske hela arbetsveckan så nu bär det av mot Angelina för att fira tacksamhetsdagen! Imorgon är det altså återigen Thanksgiving, känns som att det var igår jag sist upplevde denna tradition. Ett år sedan jag också kom hit till staterna med nu bara några veckor kvar till min hemresa.
Ikväll skall det pyntas och pysslas, bakas och svettas med min sveskinfluerade amerikan till vän. Sleep over som grädde på moset och imorgon vankas det mat och festligheter i mängder. Hennes släkt kommer upp från Ocala som ligger längre ner i Florida och Angelina har lovat mig att hon ska bjuda mig på den bästa amerikanska thanksgiving någonsin så jag förlitar mig på henne. Kalkon skall förhoppningsvis stå på bordet, det är liksom summan av kaddekumman och självklart some pumpkinpie :D
Jag är riktigt taggad på dessa dagar som ligger framför mina fötter och om jag känner min vän rätt kommer vi att hinna med mycket roligt. Angelina är som jag själv så jag är garanterad hög kreativitet och mycket gjort på lite tid, hur kan jag inte låta bli att studsa upp till skyarna?!
Thanksgiving är som ni vet en högtid där man ska visa tacksamhet och kärlek till allting runt omkring sig. Det kan inte komma lämpligare än nu för mig. Hade jag haft en mikrofon och lite åskådare hade jag hållt mitt tacksamhetstal just precis nu. Min tacksamhet går ut till allt och alla där ute som drar sitt strå till stacken för att göra denna värld till något enastående. Till min familj som alltid har funnits där och inte givit annat än kärlek trots vintertider. Till mina vänner som påminner mig varje dag om hur efterlängtad jag är och som skapar varje litet positivt lyckorus i min kropp. Till alla människor jag möter på gatan, i affären eller i parken, tack för era muntra och ljuva ansikten som bidrar till all kärlek jag känner i min kropp, det får mig att vilja se mer av världen. Tack till planeten jorden som varje dag ger oss multum av chanser och möjligheter att leva våra drömmars liv. Tack!
The Secret, boken som kan förändra världen
Jag har många gånger gått in på min blogg och tänkt skriva ner något här för att visa er att jag lever. Men på sistonde har ord inte riktigt varit min styrka. Jag finner mig själv i sådan eufori att ord är en förlamande handling och istället för att skriva ner vad som föregår i mitt hjärta dansar jag omkring och leker apa i klätterställningarna tillsammans med mina värdbarn. Jag tror att min kropp äntligen har förtstått att man inte kan lagra lycka på lycka utan att det en dag bubblar över, precis vad det har gjort nu. Allting började för några veckor sedan då jag fick mina så kallade "visioner" och uppenbarelser över olika ting, och det slutade i total lyckokatastrof förra veckan i samband med Ellinors avskedskväll. Jag visste att jag på någotsätt redan hade nyckeln till livets mening, men nu äger jag den verkligen.
Ellinor gav mig en avskedspresent, en bok som kan vara den bästa presenten i hela mitt liv. Boken "The Secret". Anledningen till att jag fick boken av Ellinor var för att alla mina "visioner" och "uppenbarelser" är beskrivna i där. Alla -AHA, moments jag har haft, alla sätt att tänka och alla svart jag fått till frågorna om livet finns beskrivna i detalj i boken "The Secret". Så efter att jag började läsa och insåg hur jävla sjukt livet är, så mycket som jag kan påverka mitt eget liv har guld och silver bara strömmat in i mitt liv. Jag känner mig som en helt ny människa och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, jag bubblar över. Jag är mitt eget öde, visste ni det? Jag kan bli, göra och få precis vad jag vill i hela världen, och allt står förklarat i boken. Jag har på något sätt alltid vetat om det, eller snarare sagt velat tro att det är så, men nu är det bevisat på riktigt att allting är möjligt, allting sitter i ditt eget huvud. Jag önskar att alla kunde läsa den och förstå hur mycket vi kan åstadkomma bara genom att lära oss hur man ska tänka på rätt sätt. Allting sitter i vårat huvud, vi påverkar våra egna liv tackvare sättet vi tänker på, och om vi lyckas komma över fund med hur man ska tänka rätt kan vi bli så framgångsrika i våra egna liv. LÄS BOKEN!
I ett senare inlägg ska jag berätta mer för er om denna fantastiska bok!
Frågor ger svar
Fråga:
Linda:
Laser din blogg dagligen och tycker du verkar som en riktigt harlig tjej med bada fotterna pa jorden. Jag ar ocksa aupair i en liknande familj, har dock "bara" statt ut i 3manader, har redan blivit av med bilen pa heltid m.m Har du nagonsin angrat att du inte gjorde en rematch, jag sitter sjalv och funderar pa om man ska gora rematch eller inte, men det som tar emot ar j alla vanner man skaffat sig har undertiden, vad skulle du gjort om du kunde backa tiden, skulle du fortfarande stannat och hallit ut eller skulle du bytt familj ? Tacksam for svar, och tack for en jattebra blogg :)
Svar:
Hej Linda!
Var glad jag blir att du skriver, framför allt för de fina komplimanger du ger men främst för att du tar upp din situation om din familj. Jag tycker absolut att du ska byta värdfamilj, ingen tvekan om saken. Jag tänkte precis som du när jag fick valmöjligheten att byta. Jag hade skaffat vänner och precis lärt känna staden att jag intalade mig själv att jag kunde stå ut med min familjesituation. Det var ett val jag gjorde flertalet gånger och jag kan inte säga att jag ångrar det eftersom jag fick ut ovärderliga ting jag bara kunnat drömma om. Jag har haft ett förträffligt bra år här på min fritid och det var därför jag stannade, men med familjen har det varit helt tvärtom. Anledning till att jag tycker att du ska byta är för att jag nu i efterhand hade valt att byta redan från första början. Jag ångrar inte att jag inte bytte, men om jag hade kunnat gå tillbaka och byta familj hade jag gjort det. Se det så här, vänner, miljö, partyliv och allt annat utöver familjen kommer du lika snabbt som du skaffade dig i denna familj kunna skaffa dig i nästa. Är du en människa som har lätt för dig i sociala sammanhang kommer det inte att vara några problem att skaffa vänner och intressen utanför ditt arbete och boende. Däremot påverkar din familj hela din fritid och all din lust och vilja att kunna göra saker. Du kommer att få leva med en börda i ditt bröst, hur roligt du än har det när du inte jobbar och du kommer att vanvådas i din icke trivsel då du tvingas att också leva med de människor du arbetar med. Du lever trots allt i deras hus, kör deras bil och äter deras mat. Du kommer inte kunna skaka av dig den otrygghet som skapas när du inte trivs och det kommer inte få dig att bli lycklig. Personligen vill jag trivas och vara lycklig i mitt arbete och känna att jag är betydelsefull och uppskattad. Det har jag inte känt med min familj även att jag försökt och försökt att vara dem till lags. Jag är rädd att ha en konversation med dem för jag vet aldrig när hårda ord eller bara en kylig stämning ska komma oss emellan, hur fel är inte det? Jag känner mig alltid skyldig att vara förmer än vad jag är och jag känner mig aldrig duglig trots att jag gör mitt bästa. Jag skulle aldrig valt att leva så igen.
Jag fick ett av de bästa åren i mitt liv precis som jag hoppades på, men på ett helt annat sätt än det jag förväntade mig. Mina vänner här har gjort varenda minut till tiden i mitt liv, men jag är säker på att jag hade varit i självaste paradiset om även familjen hade fungerat därtill. Att vara en au pair ska innebära att få uppleva kultur och land tillsammans med familjen och att känna sig delaktig i deras vardag. För min del blev familjen tvärtom och istället hindret för mig att på riktigt få tiden i mitt liv. Jag ger dig mitt råd att byta, byt på en gång. Men först känn efter vad dina prioriteringar är och vad du verkligen vill. När jag fick chansen prioriterade jag allt annat än familjen och jag fick det som jag fick. Kanske får jag skylla mig själv där. I slutändan är det du som ska må bra och blicka tillbaka på ditt liv och känna att du fått ut det du velat, vad det är, är enbart upp till dig. Lycka till och tveka inte om du vill ha mer råd eller bara någon att prata med. Jag har ju som sagt vad själv upplevt allt det som du går igenom just nu :) Lycka till.
Så var det den där smärtan igen
Jag försökte verkligen intala mig själv att min värdfamilj var av den goda sorten, jag ville verkligen tro gott om dem. Jag har velat tro så bra om dem att jag istället har börjat ifrågasätta mig själv om jag är en värdig och fin människa. Hur långt har det inte gått då? När man börjar tro att man själv är felet och gör allt för att tillfredställa de behov som ändå inte går att uppfyllas. Jag är så arg och upprörd över hur jag har orkat stå ut med all denna skit, att jag tagit emot det och stegvis mått sämre och sämre. Jag är så trött att jag inte ens orkar vara trött längre, så trött att jag skulle kunna sova i evigheter och ändå inte känna mig utvilad. Jag är så ledsen att jag har hamnat i klorna på människor som utnyttjar mina bästa egenskaper som i deras fall blivit min svagpunkt. Det känns som att min sista tid här kommer att vara oändlig, utmattande och smärtsam. Inte ens luften känns lockande att andas längre...
Och jag ska vara skådespelerska...
Jag säääjjerå dä, Mullä Mäck i mett lejv!
"Tvättäkta renodlad Emmi Henriksson"
Vad tror och tycker människor egentligen om dig?
Ett av mina största intressen i livet är människor. Studera, analyser och iaktta för att lära mig mer om hur vi egentligen fungerar. Nyligen har detta intresse expanderat och jag kan inte förklara hur intressanta vi är och hur mycket man kan se i en människa bara genom att studera den.
Kroppsspråk till exempel, min vän Ellinor och jag, som för övrigt är min psykologfilosofhalva två experimenterade med våra hjärnor härom kvällen då vi satt vid baren på Mellow Mushroom. Vi frågar oss alltid själva hur andra människor vi inte känner uppfattar oss, kroppsspråk, utstrålning är svaret. Utan att behöva tala med en människa kan man mer eller mindre gissa sig till vad för slags människa det är man tittar på. Det du utstrålar är vad du känner och hur du mår och omedvetet visar vi det med ansikte och kropp. Oftast är det hur vi känner oss som andra uppfattar oss. Om lycka blir ditt välmående en dag tar du med dig denna känsla i rörelser vart du än går och vi tror att du är det du känner bara genom att titta på dig. Lycka ger förmågan att flyta och sväva fram när man går medan trötthet och sorg ger en tyngdkraft att sjunka.
Tänk vilka signaler vi ger till världen varje dag bara genom att må på ett visst sätt. Jag finner mig själv alltid bli aningen gladare när jag möter någon som ler och en bråkdel mer lugn när jag hamnar i de tröttas sällskap. Till vardags tänker vi inte så mycket på vilka signaler vi ger eller hur vi omedvetet påverkar varandra, men på barer och fest vet vi precis hur vi ska gå till väga. Det sorgliga är att man oftast är för full eller uppe i varv när man är ute att man inte lägger märke till vad för slags människor man möter. I nyktert tillstånd, på en bar, kan vara det roligaste jag vet därför att ser vilka männsikor egentligen är. Många blir mer av sig själva, vågar vara sig själva i berusat tillstånd och genom att vara nykter ser vi enklare vilka de är. Då genom att studera folk kan man väldigt lätt hitta sin typ av människor och det är lättare än vad man tror om man kan tyda sina egna uttryck och sitt eget kommunikationsspråk genom kropp och agerande. Lika barn leka bäst, eller hur?
Man kan också ha helt fel just beroende på vad människor utstrålar. Jag och Ellinor diskuterade vid baren när vi iakttog bartenderna om vem av dem vi trodde var "bossen" och lite mer "in charge" över de andra. Båda två gissade på killen som speglade ett professionellt utseende genom att ha ett ganska sammanbitet ansikte, en rak hållning med ett lagom tempo, inte stressad inte slö. Hans sätt att röra sig runt baren utstrålade säkerhet och auktoritet. Vi gissade på honom, men vem vet om han kanske egentligen var den lägst rankade bland de alla? Vad vi ustrålar är ofta det folk kommer att tro om oss, redan där har vi försprång om vi vill skapa oss själva något gott. Vi har helt i egna händer svaret på vad folk tror och tänker om oss, vi kan avgöra det själva. Vad vill du att människor ska tro om dig? Om du inte vet, le åtminstonde :) Vi blir i andras ögon det vi själva utstrålar.
Jag älskar dig pappa, du är det vackraste jag vet!
God bless the broken road that led me straight to you
Det finns så många brustna själar där ute. Vackra ting med så mycket skönhet i sig själva men med ett förflutet svartare än natten. Det är ganska lätt att genomskåda dessa, de som en bär en fasad av sköldar och murar för att skydda sig själva mot den ondskan de förut i livet blivit skadade av. Att inte lita på någon, att ta ord och handlingar med en hel skopa salt och innest inne hoppas på att dem de möter är äkta, men att präglas av det mörka som tidigare erövrat hela deras förmåga att förlita sig på andra.
Tänk hur vi kan skada varandra utan att vi ens tänker på det. Hur vi, indiver som i grupp kan förgöra en människa genom att svika. Att inte ha förtroende eller att kunna tro på det bästa i en människa är som att inte leva alls. Ingen klandrar dem, många har varit med om grymheten själv. Jag tycker det är synd att möta dessa människor, för du finner dem alltid vara utav bästa klass, det visar sig alltid vara människor med hjärtan fyllda av kärlek och omtanke att dela med sig till resten av världen. Ändå är det de människorna som har drabbats värst. När man som utomstående möter de brustna själarna, när man själv ser hur gärna de vill läkas och glömmas sina sår och börja om på nytt, men har problem med att gå vidare, undrar man hur illa vi människor egentligen kan behandla varandra. Ibland gör vi det medvetet, många gånger förstår vi nog inte själva hur ärrade vi kan lämna våra gelikar efter oss.
Till er där ute som är en av de brustna, som vill och behöver ett läkemedel som heter gå vidare. Det finns godhet, det existerar äkta och genomvackra människor där ute också. Det gäller bara att tro på dem, inte neka deras vilja att visa sina goda avsikter. Man vet aldrig vem man stöter på, den som lyfter eller den som sänker. Men tro på att vi är fler som lyfter, då skingrar sig sakta mörkret som har dig omsluten. Låt ingen ta ifrån dig modet att våga lita på människor, tillit är läkemedlet själv. Lita på det du vill och tror ska vara äkta, oftast visar det sig faktiskt vara så.
I want to live like animals
And now I am holding that stillness to give it back to you,
because the truth is so much of the world is broken and I want to be part of its healing
När jag var liten kunde jag trolla
När jag var liten kunde jag trolla
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vatten,
färdas obegränsat mellan tid och rum,
jag hade makt att fövandla världen, eller skapa en ny.
När jag var liten kunde jag trolla.
Det var innan de lärde mig att jag inte kunde
- Jonas Gardell
Vem tog sig rätten att säga att vi inte kan? Vem uppfann sanningen, om det ens finns någon. Vem är vi att tro och övertyga oss själva att det omöjliga existerar bara för att någon med högre titel förespråkar dessa faktum? Vem har vi valt att lita på? I generationer, så långt bak i tiden vi kan komma sade en man till sin flock efter att ha iaktagit en fågel att vi inte är menade att flyga. Han hade själv ometodiskt immiterat fåglarnas vingslag med de kroppsdelar han ägde som kunde jämföras med en fågels och snabbt insett att han föll snarare än flög. "Vi kan inte flyga". Under årtusende har vi präglats av detta fakta att vi inte kan, detta enbart för att en man, flera män gjorde som fåglarna och misslyckades. Det blev ett så kallat bevis för att vi inte kan och de spred normen "Vi kan inte flyga" vidare, generation efter generation i årtusenden. Vi är omedvetet så övertygade om att vi inte kan göra vissa ting och så präglade att tro på det omöjliga att vi inte skulle kunna göra det. Även om vi skulle vilja tro på att vi faktiskt kan flyga, skulle vi innerst inne, långt bak i huvudet, undermedvetet veta att vi inte kan, allt på grund av vad vi så länge blivit tillsagda. Därför att samhället inte tror, för att din granne vet, för att allting tyder på att vi inte kan. Men vad skulle hända om vi alla började tro, om vi alla blev helt övertygade om att vi kan?
Barn, barn kan allt. Barn kan förverkliga vilken saga som helst och det är inte bara för att de är barn. Barn kan för att de tror, för att de aldrig har fått höra att de inte kan. De har aldrig blivit präglade av den fakta och realism som säger att "övernaturliga" saker som att flyga, trolla eller att gå på vatten inte är en del av mänskligheten. Men vad vet vi? Vi kanske bara har prövat fel metod, uteslutit istället för att utveckla. Tänk om allt sitter i vårat huvud? Vår hjärna kanske är mäktigare än vad vi tror, vi måste bara lära oss att använda den rätt. Se vad vi har åstadkommit idag, skulle det vara realism för 1000 år sedan? Ändå har vi skapat det. Genom att tro på att vi kan, tro och övertyga oss själva totalt om att allting är möjligt kommer vi förr eller senare kunna trolla. Om vi utvecklar ett sinne där det inte finns några tvivel där vi helt och hållet raderar ut all "fakta" alla "bevis", allt som tyder på att vi inte kan, skulle vi kunna åstadkomma det imperium vi namngett Paradiset. Realismen är egentligen ingenting annat än vår fiende, vår gravitation som hindrar oss från frihet. Vi hittade själva på realismen för att vi måste ha svar, riktlinjer och en trygghet, för att vi är för rädda för att tro på det någon har sagt är omöjligt.
Så se på barnen, titta riktigt noga och ni kommer att upptäcka att de faktiskt flyger. De vet inget om någon tyngdlag och eftersom att de inte vet har de inget som hindrar dem. De flyger inte genom att flaxa med sina armar, utan genom att använda den delen av deras hjärna som vi andra växer ifrån när vi blir uppfostrade av omvärlden som lär oss att vi inte kan. Delen som kallas för tro, viljan att tro på det de vill ska ske. Vi kan alla göra det, vi måste bara hitta vägen dit. Jag tror att det är möjligt, vi måste bara börja smått. Att få hela mänskligheten att flaxa omkring i luften är nog lite att ta i, det skulle ta en evighet att få alla att bli övertygade om en sådan sak. Men att börja smått, som att börja tro på allt gott, tron och viljan på att förändra. Om du tror på det vackra i livet, om du övertygar dig själv att livet kommer att ge dig det bästa tänkbara kommer du att upptäcka att det är precis så. Allt sitter i ditt huvud. Det du väljer att se är det du ser, det du vill och tror på är det som kommer att inträffa. Du skapar din egen värld utifrån dig själv och om vi alla lär oss att använda den förmågan att se möjligheter i färger blir livet den lek vi älskade när vi var små. Allt sitter i vårat huvud, vi måste bara inse att det inte är mer komplicerat än så.
Jag tror - Emmi Henriksson
Vintern rasar ut bland våra palmer
Är jag den första som påminner er om att tiden flyger förbi? Redan Måndag, helgen är redan slut, så tragiskt. Dock har den som vanligt varit innehållsrik och en hel del har man hunnit att göra. Tog en shoppingrunda igår till Sant Augustin med Ellinor och hennes familjs nya au pair och inhandlade varmt inför Sveiges hårda vinter. Sedan blev det fest i mitt hus på kvällen då den Indiska julen firas vid denna tiden på året. Mat, alldeles för mycket mat flödades och kylan trängde sig på allt för hårt. Ja ni ska veta att nu är det kallt här, ca 15-20 grader och jag är påklädd som en eskimo, brrr vet i sjutton om jag är redo för den svenska vintern asså.
Annars var helgen bra, som vanligt flyttade vi in hos Tyler för sällskap och roligheter och det blev födelsedagsfirande även denna helgen för Mark, Ashleys pojkvän. Lite middag på Pacos och sen husfest hos våra vänner Andy, Blaise och Clay. Jag förbereder mig också för min hemresa lite smått och gott, jag längtar tills jag får min flygbiljett som antagligen kommer i slutet på nästa vecka. Inhandling av nödvändigheter till vintern är i full gång och lite rensande ur lådor och skåp görs emellanåt.
Nu blir det parken med ungarna, Brrrr, kallt, jag är väl påklädd.
Tusen strålande solar
Det är inte klokt vad rätt umgång kan göra för än. Att få vistas bland människor som ler och skrattar, som tar för sig och njuter av livet är den bästa medicinen mot gravitationens förfärliga försök att dra en neråt. Idag känner jag mig som en ny människa tack vare det inte allt för speciella jag var med om igår, men bara av att få vara runt vänner som får än se det vackra i sig själv hjälper molnen på himmelen att fly sin kos. Idag är altså en väligt bra dag, trots att min kropp är ur funktion för allt hårt tränande denna vecka. Sen är det helg, ledighet och mer frihet att få vara lycklig.
Det krävs inte mycket för att göra mig glad, vilket jag är tacksam över. På något sätt har människor och hela livssituationen här en magisk påverkan på synen på livet. Eller så är det bara jag som har blivit överrumplad av visioner och kommit till insikt med hur vardagen ska handskas på bästa sätt. Men i rätta tider här, på rätt plats bland rätt människor hamnar jag i livets klimax, som att stå på toppen av ett berg och blicka ut över det vackra som skapas nedanför mig!
Framtidsplaner, det gör allting så ljust och lättsamt och mina är många och kommer att uppfyllas inom kort, jag kan inte bärga mig :D Tack Rasmus, tack till dig :D
Jag försöker hålla huvudet högt trots att jag redan trampar på det
Torsdag alla redan, vilken lycka. Snart är det jul och även dags för mig att retirera till mitt hemland. Denna vecka har varit tung trots att förra veckan avslutades på det bästa tänkbara sätt med halloween som fortfarande får mig att le. Jag trodde att min situation inte kunde bli värre nu när det bara är några veckor kvar här men redan i Måndags gjorde min familj livet ännu värre för mig. Jag känner mig seriöst som en fånge som försöker göra sitt bästa för att bli benådad i förtid men som istället blir bestraffad av de uttråkade fängelsevakterna som hela tiden söker perfektion i en värld där det inte existerar. Min värdpappa gav mig det värsta ultimatum för min överlevnad här, han sade att de nu bestämt att de också ville att bilen skulle stå hemma i garaget vid midnatt på helgerna. Va? Från ingenstans kom den regeln, och under 1 års tid har jag fått använda den obegränsat och de vet att jag aldrig är hemma på helgerna. Ingenting har skett, den är hel och ren och jag har inte missskött mig alls och pang så får jag den regeln. Midnatt på helger? Jag vistas inte ens hemma på helgerna och nu tvingas jag att lämna bilen helt och hållet därför att jag inte tänker tillbringa min lediga tid i deras hem. Att inte få låna bilen efter midnatt betyder för min del att jag inte tänker använda den alls, jag måste då cykla omkring i staden, landet som är byggt för att ta sig runt med bil. Det är långa avstånd här, hur tänker de? Återigen frågor men inga svar, vad gör jag som är fel?
Jag har fått ta så mycket hårda slag det sista att jag beundrar mig själv för att jag fortfarande står. För någon vecka sedan fick jag ett påhopp av min värdmamma då hon menar att de tycker att "my spirit" utger något de inte trivs med. Jag förvreds till ett stort frågetecken för jag förstod inte vad hon menade. Jag har alltid varit trevlig och glad och gått dem till mötes, allt på deras villkor och gjort det jag ska med reda. Inte ens hon kunde förklara, hon blev vilsen i sina ord och det slutade med att hon sa " Det här har bara inte varit en bra upplevelse för oss, vi kanske gjorde fel i att behålla dig till det sista". Så avslutades konversationen även att jag försökte få ett svar på vad hon sagt om "my spirit". Uppgiven och sårad gick jag därifrån med tusen tankar och frågetecken men mestadels arg och ledsen. Varje gång min värdmamma ska "tala mig till rätta" drar hon upp kommentarer som min värdpappa har sagt om mig, men han har själv aldrig mage att konfrontera mig, han ger mig istället straff som att inte få låna bilen.
Inte nog med bilen, ja det kommer mera, från och med nu enligt min värdpappa ska jag jobba gratis tills jag åker hem pga min Kalifornien resa. Jag visste att jag inte skulle få betalt 3 veckor innan jag åker hem, men det är minst 1 månad kvar till min hemresa. Anledningen till att jag ska jobba gratis är för att min familj ville att jag skulle ta ut min semester när de hade sin, vilket jag inte ville. I au pair kontraktet står det att man ska få 2 veckors betald semester under sitt år och att man ska komma överens när dessa ska äga rum. Men det var aldrig mitt beslut att dem skulle åka iväg på semester och lämna mig med fritid, altså ingen överenskommelse. Jag är bara frustrerad och vet med mig att jag inte kommer att tjäna en penny till tills jag åker hem. Suck, inga pengar, ingen bil, ingen ro i själen. Jag bara väntar på att de ska ta ifrån mig cykeln också eller låsa in mig i mitt rum för gott.
Men tack till er därhemma, som ständigt påminner mig om hur efterlängtad och välkommen jag är lyser ett litet ljus i min mörka tunnel. Tack för att ni lyfter mitt tunga huvud och ger mig hopp även om jag mestadels känner för att falla. Tack vare mina fantastiska vänner här har jag någonstans att fly (även om jag måste cykla över hela staden) för att samla lite glädje i min sorgsna vardag. Jag älskar er och har aldrig känt mig mer trygg än tanken på att få komma hem, hem till kärlek, frihet och lycka.
The best weekend of my life
FREDAG: A pre-taste of Halloween
Så började den efterlängtade helgen. Efter mycket primp och fix blev jag och Ellinor äntligen klara med vår första utsmycknad och det bar iväg mot Tylers place. Till vår förvåning var det mer folk än väntat, alla våra nära och kära, och de blev helt uppslukade av våra kostymer. Förfesten (som det faktiskt var) höll sig ett tag innan hälften av folket skulle bege sig mot Freebirds på en konsert. Ellinor och jag tog svängen förbi Elvis och company för att höja ett glas med bravur. Jag blev lite besviken när det visade sig att självaste Elvis, mästaren på att gå all in för allt, inte var utklädd, suck suck. Efter lite tjo och shim gick vi vidare till Freebirds för att möta upp resterande av Tylergänget.
Freebirds var lagom fyllt med folk i olika utklädnader. Våra vänner hade tippat på att vi skulle vinna maskeradtävlingen så vi gjorde ett försök. Men inte bara i Amerikas regering råder korruption utan även på Freebirds. Vi vann inte, men lika glada var vi för det när vi fick dansa i hysteri till den mest konstigaste drogmusik jag någonsin hört. Men glow sticksen gjorde mig yberberusad och jag gick loss till alla färglada färger som vispades i vinden.
Efterfest tillbaka hos Tyler och grannarna Kevin och Merlino. Full rulle till tidig gryning och sedan somnade hela gänget utspritt över de båda husen och vaknade morgonen därpå redo att börja igen...
At Tylers
Grandpa, Kevin aka Clark Kent, Me, Ellinor and Merlino
Molly, Harry, Breton, Ellinor, Me and Marshall
Later on Elvis house before the consert at freebirds
LÖRDAG: Florida vs Georgia College football
10.30 vaknade hela högen till liv och skulle genast sätta färden mot Down Town där dagen och kvällen skulle ägnas åt party och Amerikansk fotboll. Den stora dagen för Floridaborna, nämligen college matchen mellan Florida och Georgia som är grannstaten. Tyler, jag och Ashely for inte fören 16.00 tiden då det nästan genast blev fest hos Tyler igen.
Väl Down Town gick vi i evigheter för att möta upp de andra som dragit tidigare under dagen. Under vår vandring fick jag uppleva det roligaste med amerikanskfotboll ever, nämligen att spotta ilska på motståndarna, the bulldogs. Först var jag vänlig mot alla själar men fick allt för mycket kritik av Ash och Tyler då de bestämt sade att man ska vara ovänlig. Sååå roligt, som att vandra omkring på en gata med massa skådespelare därför att alla spelade sitt hejarklacksspel mot varandra. För en gångsskull var det tillåtet att på skämt få skrika ut de icke existerande hatkänslorna till någon annan därför att de hejade på "fel team". Jag själv var egentligen inte på någon sida, men då jag insåg hur roligt det var att välja sida fick de stackars bulldogsen en hel dosa full av skit. Men allt på skoj dock :)
iv>Vi mötte upp resten som befann sig inomhus och hejade för fullt på "the Gators" Florida, innan vi började tänka på refrängen. Vi for tillbaka till Jax beach och fortsatte våra hyss med mer firande hos Tyler och även några andra hus där samma sak pågick.
Florida Georgia game Down Town!
Me, Tyler, Ashely, Marshall and random people
SÖNDAG: HHAALLOOOWWWEEEENNNNN
Äntligen! Äntligen var självaste Halloween kommen och även om batterierna var en aning urladdade återfick vi snabbt energin efter ett besök på beachen. Hem till Ellinor för lite Hallow-middag samt iordningfixande innan det blev dags för Tylers hus ännu en gång. Vi kom tidigt, lagom för mig att fixa allt mitt smink som jag glömt, innan hela jax beach oplanerat ramlade in. Det var aldrig meningen men Tylers hus blev fullare än fullast och jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv åt de karaktärer som droppade in. Jag hade seriöst ont i magen för inte nog med utstyrslarna så var människorna i roll och tack vare det fann jag mitt target för the night, Bret Michaels!
Efter ett par timmars lyriskt festande tog vi oss alla (ca 40st) mot nästa fest som var BEYOND WORDS. Det var så mycket människor, eller ska jag säga rollfigurer, att man blev aldelles vimmelkantig av att vistas i huset. Den festen överskred utan tvekan 100 pers och där kan vi tala om äkta Amerikanskt filmstuk. Under 1 år här i staterna har jag sett många coola fester, men den här var den typiska fest vi ser i filmer. Dock var huset så litet att vi gick på varandra och ytan att röra sig på krävde långa köer för att ta sig fram.
När syret tog slut på jätte festen slet sig ett gäng av oss till Lynchs för mer maskerad. Lynchs var utspökat till max och till och med bandet såg skräckinjagande ut. Våra älskade 80talister i form av Bret Michael och hans kära följeslagare gjorde vår natt komplett. Lite dans på borden och scenbesök och min mage hade ytterligare fått sig några magrutor, jag önskade att kvällen aldrig skulle ta slut. När Lynchs stängde runt 2 slaget blev det garagefest hos Luke den nakna babewatchen med fler roliga människor. Tiden gick och jag fick trotsa min vilja då jobbet kallade på mig morgonen därefter. Jag lämnade fest och bravader med det största leendet på mina läppar och med de bästa minnerna i kameran. Jag hade a blast, lätt den bästa celebration jag någonsin varit med om!
The first party at Tyler and Karas house
Angelina came
Luke, the sexiest ever
The girls
My man for the night, Bret Michaels
Lil Wayne and the crew were there
Tyler and his brotha
Kara, Tyler, Marshall, Ashley and me
My true soulmate!
To the next party
Outside the biggest house party I have ever experienced
Later on Halloween party at Lynchs
