Farmor <3
Tackade jag igår för att min syster går stylist programmet och lär sig frisyrer?
Sa jag att det var perfekt för avslappning?
hmmm... JAG LJÖG!!
Det började med små oskyldiga inbakade flätor, och sedan skulle hon öva
på att göra en: Svinrygg. Hon tuperade hela mitt hår, och sen började hon borsta
ur varenda tova. Ajj ajj ajj! Jag satt på helspänn och det fanns inte en enda
avslappnad muskel i hela min kropp.
Påbörjad svinrygg, jag såg fram emot reultatet efter allt slitande och ryckande.
Men jag borde känt min syster bättre, och det hela slutade med....
....En vanlig fiskbensfläta.
Allt tuperande, kammande och ryckande hade varit förjäves.
Jag hade altså förlorat tusentals hårstrån i onödan. :(
Men en liten liten guldstjärna ska Knopp ha, då hon faktiskt gjorde läxan!
Idag har jag återigen bersökt min gammelfarmor och jag satt ner med henne
och hennes tantvänner på en fika. Så stolt hon var över mig och så mycket
glädje det spirades i hennes ansikte när hon tittade på mig och då hon visade
min bok och talade om min USAresa för hennes vänner. Att man så lätt kan göra
någon glad över bara ett besök, otroligt. Kärleken till min farmor är ovärdelig,
och måtte gud hålla henne vid liv tills jag kommer hem.
Uppskattning mina vänner, ta vara på det som finns medan ni har det!
Mitt hem i Florida
Idag är jag ännu en gång trött i huvudet.
Nu finns en förklaring, och denna förklaring heter Tanja.
Världens mysigaste unge, helt klart, men hon kunde aldrig sluta att skrika,
i slutet av min barnvakts tid. Så nu är jag körd, tur att min syster går stylist
och kan öva frisyrer på mig. Perfekt avslappning efter en dag som denna.
Idag har jag också fått bilder från min familj i Florida.
Jag har fått se huset och jag älskar det! Så sjukt vackert.
Palmerna, åh jag får gåshud... Solen, stranden, havet.
Jag trivs redan nu, och jag tror att min hemlängtan till Sverige kommer att dröja
några månader, då jag har fullt upp med att njuta. Längtan växer i mina ådror.
16 november, när ska du inträffa? Men innan det, nalkas det avskedsfest, en stor sådan!
Knäck i kolan
Det står helt stilla i huvudet på mig. Kan bero på att mitt huvud inte riktigt är som det
ska idag. Seg och okliptomatisk, ja jag börjar till och med hitta på egna ord.
Jag funderar, men jag funderar så långt bort att jag inte kan komma på vad jag tänker.
Det känns som att jag har knäck i hela kolan och små nakna trädgårstomtar vattnar
tomater i min lilla håla.
Det roliga är att ju närmre jag tänker på vad som föregår inuti lunarstorm där uppe,
desto tydligare blir konturerna av min påträngda tomte-vattnar-tomater-bild.
Jag blir rädd för mig själv, för samtidigt som jag ser dessa tomtar i mitt huvud får
jag för mig att en av dem är Kristers pappa, som kallas för tomten.
Vad fan gör han där? Nej nu måste jag mangla ut galenskapen innan jag blir rubbad.
Jag vet inte vad som händer. Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte ens vad jag
håller på med. Det är nog bäst att slutar innan dörren sparkas in av ett gäng våldslystna
psykiatriker som kommer med den vita tvångströjan. Brr.
Dags att gå, hej då!
Min bok har kommit!!
ÄNTLIGEN!!!
Nu har jag fått hem hela upplagan av min bok!
Jag är så fruktansvärt nöjd att jag tror att jag ska spricka!
Den är så vacker och bra gjord att håller på att svimma...
Jag är så glad, så stolt, så överväldigad, jag har uppfyllt min dröm!
För er som reserverat en bok, är det bara att komma och hämta den :D
För er andra, finns det några upplagor kvar. Säg till så får ni ett ex :D :D
Boken är i färg och pocketformat, och kostar 200 kr!
(Obs. Pengarna går inte till mig personligen. Inte ett öre. Utan det är tryckkostnaden)
För er som bor för långt bort för att köpa den direkt från mig. Beställ den här:
Lyckan stiger för varje dag som går. Livet lyfter mig på sina vingar!
Citat ur min bok:
Det finns inga ord i världen som kan tysta mitt sjungande hjärta!
Florida, Ponte Vedra Beach
Nu vet jag nästan exakt vart jag ska bo! Woho!
Dock finns det inga närbilder på grannskapet och huset, men att bara se
områderna får mig att rysa! Vilken amerikansk grannbygd!
Hundvakt
Tänk att få vakna upp till en sådan skönhet varje dag!
(Det skulle resultera i förtidig död då man drunknar i hundsaliv)
Idag är jag i alla fall hundvakt till Malins älskade lilla Theo.
Super mysig hund! Snart ska vi gå en promenad och äta frukost.
Senare idag blir det teaterrepetion. Jag ska nämligen vara konferencier på
världens barn galan nästa lördag, på elmia konserthus.
Jag vet inte så mycket om evangemanget men det får jag veta idag!
Jag är super taggad!
2 fantastiska dagar
Jag har upplevt de absolut bästa dagarna på väldigt länge!
'
I måndags bjöd Emelie hem mig på middag och där fastnade jag hela natten.
Vi gjorde det som Emmi och Emelie är alldra bäst på att göra, sysselsätta sig.
I 6 timmar satt vi och spelade in låtar på Emelies Mac (och nej, vi är inga sjönsjungande
fåglar inte) Vi spelade in låten - En helt ny värld. Och vi förvrängde våra röster.
De asgarven varade i timmar, och jag insåg hur mycket jag har saknat min vansinnigt
tokiga och älskvärda kompis!
Igår smet jag och Krille förbi Emelie då han ville höra på våra mästerverk.
Sedan fastnade jag återigen i klona på familjen Ödén och stannade där hela natten.
Jag och Emelie blev på ett fasansfullt pysselhumör och åkte och köpte oss varsin bok
och massa pennor. Vi bestämde oss för att göra en Kokbok med massa svenska och goda
recept som vi kan ta med oss till Amerika.
Så från 19.00 till 02.00 satt vi och klippte och klistrade, letade recept och skrev i våra böcker.
En än gång har vi gjort ett mästerverk som är baserat på kreativitet, engagemang, galenskap
och framför allt, Kärlek!
'Nu kan Amerikanarna inte klaga när vi bjuder dem på Sill och potatis,
köttbullar och stuvademakaroner! Och inte tala om glögg och pepparkakor.
Emmi&Emelie, det är bara så det ska vara!
Kärleken som inte når mig
Efter beskrivande ord med insyn i en annan människas liv har jag insett något stort.
Något som berör mig med oförstående och längtan, som en kall vind som andas på
min själ. Jag har insett att jag faktiskt aldrig har varit riktigt förälskad.
Samtidigt som jag tror mig ha varit det, betvivlar jag de radiovågor mitt hjärta tidigare
sänt ut. Klart att jag har varit kär, kärare än vad jag trodde att jag kunde bli.
Men idag lyssnade jag till ord som beskrev äkta kärlek. Det var ord som jag aldrig
själv någonsin har fått höra ifrån någon som hållt mitt hjärta i sina händer.
Det var ord som var främmande för mig, för att jag själv aldrig hade upplevt dem.
Jag förstår helt enkelt inte, samtidigt som en helt ny värld öppnas för mig.
Jag fick en insikt i ett kärleks liv, där begreppet äkta kärlek blottades för mina ögon.
När jag såg detta brinnande hjärta förstod jag att de lågorna aldrig kommer att dö ut.
Jag förstod hur långt bort jag är ifrån att någonsin ha älskat någon.
Min ena halva är lättad för att jag aldrig har känt något så djupt och vackert,
därför att med denna skönhet föds bitterhet och smärtor.
Min andra halva känner en längtan efter att få känna så där, som just de orden beskrev.
Att få vara det livsnödvändiga vatten någon annan behöver dricka av för att överleva.
Det berör mig att människor kan känna en sådan enorm kärlek till varandra.
Det berör mig att människor lever i plågor för att dem älskar någon obefintligt.
Det berör mig att se att människor lever för varandra och att dem aldrig släpper taget.
Det berör mig när jag hoppas på att jag någon gång kanske får känna likadant!
Släktträff i skåne
Nu var man hemkommen efter en lång dag av bara massa namn och släktingar.
Dagen tillbringades i Höör på Frostavallen, där min släkt sist träffades 1996.
Min farmor har 6 syskon och tillsammans har vi bildat en släkt på över 100 pers.
Jag fick träffa alla mina sysslingar, min pappas kusiner och farmors syskon,
det var många år sedan sist! Jag har många fina minnen då jag brukade tillbringa
mina sommrar nere i skåne och leka med alla sysslingar som då också var barn.
Vi åt god mat, gick tipspromenad, fikade och minglade runt.
Det var så fascinerande att se hur fort tiden går då man tittar på de människor som
var lika små som en själv för bara några år sedan.
Det var otroligt roligt att få knyta nya band efters så många år, och träffa människor
man aldrig tidigare träffat. Man fick se vart sina rötter kommer ifrån och mina
sysslingar är helt fantastiska. Bara idag fick jag jätte bra kontakt med många av dem!
Nästan hela släkten, alla dessa härstammar från min Farmors far och mor.
Alma och Anton Knutsson!
Från Farmors sida var det bara jag och Farfar som följde med.
Min syster är ush och pappa var tvungen att jobba.
En underbar familj som jag är jätte glad att jag träffade idag!
Sysslingar som man har mer gemensamt med än väntat. Jätte kul!
Jag ska flytta till Florida!!
Nu är samtalet över!
Jag nervös och jag ville göra ett bra intryck på pappan.
Men jag hann inte ens prata med honom, innan mamman i familjen frågade
mig om jag ville bli deras nästa au pair! Hon sa att hon och hennes man hade
pratat om mig, och även då han inte hunnit tala med mig, kändes jag rätt!
Jag tvekade inte en sekund. Jag jublade ut min lycka och sa att jag mer än
gärna ville matcha med deras familj!!
NU ÄR DET BESTÄMT! JAG SKA FLYTTA TILL FLORIDA!!!
den 16 november åker jag härifrån till New York för en 3 dagars kurs i
omhändertagandet av barn. Den 19 november anländer jag till Ponte Vedra Beach,
Jacksonville, Florida! Som ska bli mitt hem i 1 års tid!
Jag kan inte beskriva min lycka, nu äntligen är det på riktigt!
Ponte Vedra Beach, Ett av dessa hus kan vara det jag ska bo i!
Jacksonville, Storstaden som ligger 10 min ifrån där jag ska bo!
Nervös!
Sista tiden på min födelsedag! Dagen har varit suverän!
Imorgon laddar jag för en ny telefonintervju med Pappan i familjen från Florida.
Jag är jätte nervös, för jag känner verkligen att jag skulle vilja åka dit.
Jag vill att dem ska välja mig då de också pratar med en annan au pair!
Efter mailen med Reni och Ellinor (au pairerna i Florida) känns det ännu mer
som att jag vill dit! Skulle vara så underbart!
Håll tummarna för mig!
Födelsedagsfest
17 September 1990
Igår var världens bästa kväll!
Födelsedagsfest för mig Bubba och Dunkie.
Vi började med förfest hemma hos mig för att sedan bege oss mot krogen.
Dans, lekar, fika, underhållning och massa skratt.
Summeringen av gårdagen; Yber fantastisk!!!
Tack alla som kom!
Idag blir det att fira min 19 års dag med familj och släkt!
Och som grädde på moset har familjen från Florida svarat
på mina mail och dem är ännu intresserade av mig :D
Mardrömmar med oroligheter
Något oroar mig undermedvetet.
De senaste dagarna har jag drömt sjukt konstiga drömmar, läskiga sådana.
Härom dagen drömde jag att jag tog livet av mig med hjälp av ett svärd pressat mot
min strupe. I minsta detalj kände jag hur döden kom och tog mig. Jag kände hur blodet
forsade nerför min hals, och jag såg hur världen tynade bort i mina ögon.
Jag verkligen upplevde känslan av att dö, och jag var vettskrämd.
Sedan har jag drömt att jag tappar tänder, att fler och mer tänder blir lösa
i munnen på mig, och att jag till slut tappar dem. Oro säger min drömtydarbok.
Nu blir jag nojig över Florida familjen. Jag har inte fått svar på de mail jag skrivit
till au pairerna och till mamman fastän det bara gått 1½ dag sedan jag skrev.
Allt kändes så bra, det kunde inte bli bättre, men nu blir jag rädd och orolig
att de kanske inte är intresserade längre. Jag ligget på en bädd av krossat glas.
Något behjälpligt är att morgondagen är min födelsedag, och idag blir det
födelsedagsfirande och krogbesök. Jag Bubba och Dunkie har slagit ihop våra dagar
och firar idag tillsammans. Ska blir otroligt roligt, hoppas att oron släpper min själ fri
för en kväll. I morgon kommer släkten och då blir det mer firande.
Glöm inte att påminna mig om ni är intresserade av min bok :)
Nu kan ni beställa min bok
Så sant som det låter!
Min bok är helt färdig, bara dags för er att beställa den!
Antingen kan ni gå in på länken nedanför och beställa min bok,
eller så köper ni den direkt av mig om ca 2 veckor.
Boken kommer totalt att kosta 216 kr, då är frakt inräknad,
om ni beställer den via länken.
Skriv till mig om ni vill köpa den ur handen på mig (viktigt att ni gör det)
då blir den också billigare :)
Samtal med Florida!
Jag vaknade med förhoppningen om att det inte skulle ha varit en dröm.
Schema
Till min förvåning var det inte det!
Jag såg ett mail från mamman i familjen och hon hade bifogat en hel
drös med bilder på barnen. Vilka små skönheter!
Bara någon timme efteråt ringde hon mig och vi samtalade länge.
Hon var ivrig, frammåt och pratade otroligt mycket.
Hon var tydligen uppvuxen i Indien, varav det förklarar barnens ur vackra
utseende med stora bruna ögon och svart lockigt hår.
Pappan var ursprungs amerikan och de har varit gifta i 8 år.
Jag fick intrycket av att de var en mycket aktiv familj som värnade om varandra.
Mamman pratade mycket om sina förra au pairer som båda var tyskor.
Bägge av dem är väldigt avtiva och sociala och har skapat sig otroligt mycket
vänner, och har verkligen fått tiden i sitt liv.
Familjen verkade vara ärlig och öppen, och hon berättade att hon har förståelse
för att vi "nykomlingar" kommer att upptäcka ett helt land och få många nya
vänner som vi kommer vilja umgås med. Och det tyckte hon var jätte roligt.
Schema
Mitt schema kommer ungefär att se ut så här:
Runt 8.30 - Barnen ska skjutsas till skolan
Runt 11.30 - Hämta barnen
När vi kommer hem ska de sova middag i ca 1½ timma.
Sedan leker jag med dem, gör lite mat, åker till stranden eller går till poolen då barnen
älskar att vara utomhus och leka.
18.00 kommer föräldrarna hem och då slutar jag.
Helgerna är helt fria.
Det som är riktigt positivt är att familjen umgås med en annan familj som har en svensk
au pair, Ellinor. Ellinor och denna familjens au pair brukar träffas och hitta på saker med
barnen, då barnen är jämngamla. Ellinor kommer att stanna i Florida till november nästa år.
Just nu har jag mailat med både Ellinor och de två andra au pairerna som är och har varit
hos familjen för att få en klarare bild av dem. Men en så länge känns det jätte bra!
Dock vill dem att jag ska komma den 16 november i sådana fall, men vad gör det?
När jag kommer är det fortfarande varmt i Florida :D
Nu har Maria i alla fall åkt till Texas, Usa! Jag saknar henne!
Ikväll ska jag bli bjuden på födelsedagsmiddag hemma hos Samer.
Om ni har glömt eller missat, så fyller jag 19 på torsdag! :D
Så här lycklig är jag just nu!!
DET HAR HÄNT!!
Äntligen, Äntligen, ÄNTLIGEN!!!!
Jag har fått ett mail ifrån au pair care där ytterligare en familj har kontaktat mig.
Denna familjen visade sig vara från Ponte Vedra Beach, FLORIDA!!!
De bor 5-10 min från havet och deras samhälle är närliggande till storstaden Jacksonville.
De har 2 barn i åldrarna 2 och 3, och föräldrarna är doktorer.
I think I have fallen in a mix of heaven and hell!!
I morgon har jag bestämt åtskilliga telefon intervjuer med bägge familjer,
då jag igårkväll var näst intill helt övertygad om att jag skulle åka till Texas.
Jag känner mig klyven och halv, samtidigt som jag är upprymd och överlycklig.
Californien och Florida har alltid varit mina drömmar, och här står jag med Florida
som ett alternativ då platsen har en stor betydelse.
Medan pappan från Texas erbjuder mig en fantastisk familj som jag känner väldigt starkt
för med kontakter inom häst och teater världen, men som bor i en mindre lockande stat.
Jag hoppas innerligt att jag får en tydlig uppfattning om Florida familjen i morgon
så att mitt beslut kan bli lättare.
Jag vill till Florida, men jag vill gärna ha en familj som är som pappan från Texas!
Jag har fått ett mail ifrån au pair care där ytterligare en familj har kontaktat mig.
Denna familjen visade sig vara från Ponte Vedra Beach, FLORIDA!!!
De bor 5-10 min från havet och deras samhälle är närliggande till storstaden Jacksonville.
De har 2 barn i åldrarna 2 och 3, och föräldrarna är doktorer.
I think I have fallen in a mix of heaven and hell!!
I morgon har jag bestämt åtskilliga telefon intervjuer med bägge familjer,
då jag igårkväll var näst intill helt övertygad om att jag skulle åka till Texas.
Jag känner mig klyven och halv, samtidigt som jag är upprymd och överlycklig.
Californien och Florida har alltid varit mina drömmar, och här står jag med Florida
som ett alternativ då platsen har en stor betydelse.
Medan pappan från Texas erbjuder mig en fantastisk familj som jag känner väldigt starkt
för med kontakter inom häst och teater världen, men som bor i en mindre lockande stat.
Jag hoppas innerligt att jag får en tydlig uppfattning om Florida familjen i morgon
så att mitt beslut kan bli lättare.
Jag vill till Florida, men jag vill gärna ha en familj som är som pappan från Texas!
Uppskattning
Efter en lång dag full av teater beslöt jag mig för att besöka min gammel farmor
som för ett par månader sedan flyttade in på ett äldreboende i stan.
Jag har sagt så många gånger att jag ska besöka henne, men tiden har aldrig
funnits. Så nu tog jag mig själv i kragen och gick dit för att säga hej.
Tänk vad ett besök kan skänka en människa en sådan svärm av lycka att
tystnaden får tala, för att orden inte räcker till. Så mötte jag min Farmor.
Hon bara gapade, och i hela hennes ansikte såg jag hur all smärta i hennes
kropp försvann då lyckan övertog för att hon fick se mig.
Hon kramade om mig och när hon kände värmen i från mig, hörde jag hur
hon fick det lättare att andas. Jag gjorde hennes dag genom att besöka henne.
Jag förstår vad tid betyder, jag förstår vad uppskattning innefattar.
Att ta sig tid och göra något så litet som att hälsa på, eller ringa ett samtal
till någon man älskar, kan ge glädje och lycka i flera dagar.
Jag tog mig tid, trots mitt hetsiga och tröttsamma schema för dagen, och hälsade
på min älskade farmor och det ångrar jag inte för en sekund.
För den dagen då hon inte längre lever, kommer jag att fråga mig själv var eviga
dag varför jag inte hälsade på henne oftare. Jag kommer att stå där med all
tid i världen, men ingen farmor att hälsa på och göra lycklig.
Men nu vet jag, nu vet jag att hennes sista dagar i livet ska tillbringas i glädje,
och jag ska vara den lycka som kryper in i hennes vener.
I morgon ska jag ta med min farmor för att handla, då hon inte själv klarar av att göra det.
I dag förstod jag hur mycket någon uppskattar och älskar mig, och jag förstod
hur mycket hon har gett mig av sitt liv.
Jag älskar henne så fruktansvärt mycket att det är värt att offra allt annat i min kalender,
bara jag får se henne glad och lycklig de sista dagarna i livet.
Tänk vad ett spontant besök kan göra!
Mjölka hästar med träslev
Vild och vågad i en värld som absolut är fullkomligt vanlig och vardaglig.
Jag har förstått betydelsen av att vara störd, onormal och galen...
Livet blir helt enkelt mycket roligare så!
Som en månuppgång
För ett ögonblick trodde jag att jag hade blivit galen.
I några sekunder hoppades jag på att himlen skulle falla ner i ansiktet på mig.
På någon minut, kändes det som att hela världen stod stilla.
Blodröd, brinnande och levande smög sig den praktfulla månen upp bakom
horisonten. Från att ha varit en liten ljus fläck på himlavalvet växte den
och tog sin plats, endlös och elegant. Den bara dök upp ur nattens dunkla mörker
och spred sitt disiga ljus ner över vår lilla stad. Den bländade av skönhet då den
sög åt sig av solens alla värmande strålar och spred en harmoni i varje andertag.
Den fann sin plats som en flyende och icke ägande skönhet, då den seglade med vinden
som om den ägde hela universum. Den stal min förundran, så där ville jag också vara.
Inuti mitt huvud spelades ett helt liv upp, jag såg stunder som urklippta ur en bok,
och jag såg mig själv i himlakroppens utspridda sagoljus.
På något sätt visste jag bara, som en uppenbarelse, att allting kommer ordna sig.
För dig, för mig, för er, för oss, vi kommer alla att stiga stolta och mäktiga,
levande och rika upp mot skyarna. Det finns en plats för oss också, en tid, ett rum
där vi kommer att vara universums centrum vi också.
Vi kommer att stiga, vi kommer att falla, vi stiger och vi hänger kvar.
I någons ögon blir vi sedda som den stigande stjärnan som med all sin glans,
brinner tills den inte längre har något att leva för.
I någons hjärta kommer beundran att väckas när vi bevisar för världen hur enastående
vi faktiskt är i oss själva.
Texas, mitt nya hem?
Igår pratade jag med Herrn från Texas i 1½ timma!!
Vi har mailat fram och tillbaka och det har verkligen känts super bra.
Så när jag fick tala med honom (och nej, han hade inte den underbara texas
dialekten, då han ursprungligen är från Colorado) kändes det ännu mer bra!
Han skrattade typ hela tiden, och vår conversation kändes så naturlig,
som om vi hade känt varandra i flera år.
Nu väntar jag bara på att få ett mail med bilder på honom och barnen och
på området och så vidare. Jag vill få en helhetsbild av deras liv och familj.
Jag har ställt mig frågan om jag faktiskt har hjärta att släppa Californien för
att kanske bosätta mig i Texas. Det gör ont vid tanken, men samtidigt så
känns det som en riktigt bra familj. Jag kommer att få sjukt mycket fritid
och texas är ett varmt ställe. Jag kommer typ enbart jobba veckokvällar, dvs
från det att barnen typ går och lägger sig tills dem går upp. Är det bra eller dåligt?
30 min med bil till Dallas, en feting storstad. Ja, jag funderar! :D
Jag ska bli vilda västerns värsta gangster, då jag kommer farande
på min torped till häst. Ölen i ena handen, geväret i andra.
Nu jävlar ska ni få se på fan texas bor!! Yeeehaaoooo!!!!!!
Vilda västern, hästar, värme, fritid, go familj....
Snälla, ifrågasätt mina tankar?!!
Vi blev slutet på en början
Jag hatade dig innan jag såg det i dig som fick mig att tycka om.
Jag slog dig med all min kraft innan jag förstod varför jag ville krama dig.
Jag öppnade dina dörrar före jag hade bestämt om du fick beträda mina.
Du är som luft för mig, samtidigt som du är en del av luften jag andas.
Du är skärvorna i mitt bröst, samtidigt som du är det porslin jag håller i mina händer.
Din mun säger mig hela världen, dina ögon säger mig ingenting.
Du får allt lätt att kännas svårt, du gör mig lycklig, du river nya sår.
Du är en stjärna från en annan galax, från två olika världar är vi sända.
Jag ville få tiden i mitt liv, men vi trasslade till det, jag snubblade och föll.
Vi krälar i en ond cirkel, jag borde gå, men sitter fast med ena foten.
Jag borde gå, jag vill gå... jag vill gå hand i hand i en värld där vi förstår oss på varandra.
Frågor gör livet lättare
Inuti oss lever ett solsystem som är uppbyggt på tankar, filosofier och frågor.
I varje rörelse vi utövar, ligger en tanke bakom.
I vår ensamhet kan vi fråga oss själva - varför, och - hur kommer det sig.
Vi kan prata om andra i deras frånvaro, men sällan vågar vi fråga dem själva.
Jag tycker att frågor är underskattade.
Jag tycker att allt för många människor är för känsliga med att gräva i sina
vänners själar, då de är rädda att såra någon.
Jag tycker att allt för många människor är dåliga på att lyssna till sina
medmänniskors utelämnande av deras hjärtan, då dem tror att det inte
är något viktigt.
Jag förstår att det handlar om rädsla att trampa upp gamla sår när människor
drar sig för att fråga om vissa saker. Men har ni någon gång frågat er själva vad
ni förlorar på att fråga? Jag tror inte att någon kommer att ta upp en hagelbössa
och skjuta er om ni ödmjukt ställer en personlig fråga. Snarare tvärtom.
I många fall tror jag att personen i fråga kommer att bli fylld av lycka och lättnad.
Lycka, för att någon vågar fråga dem.
Lättnad, för att någon äntligen vill lyssna på deras hjärtas bördor.
Jag är uppväxt med tesen, - Om du vill veta något, fråga!
En tes som jag finner mycket nyttig och lärorik.
För jag vet hur det känns att bära på en smärta utan att ha någon att dela den med.
Jag vet hur det känns att vilja prata om det som tär på min själ, men inte ha någon
som vill lyssna. Jag vet hur det känns när människor i min närhet blundar för
smärtan i mina ögon, för att dem inte vill skada min själ mer genom att fråga.
Men nu uppmanar jag er därute, ni som blundar för att fråga, ni som är rädda att
såra era vänner. Fråga!
Det finns inget som kan såra en människa så mycket som tystnaden.
Det finns inget som kan glädja en människa så mycket som när någon frågar.
Någon som vill lyssna och någon som frågar tillbaka.
Vare sig om frågan är djup, eller om den speglar sig i det ytliga, är den värd att
frågas. Hur mår du? Hur har din dag varit? Vad är det bästa du vet?
Frågor handlar om tid och engagemang.
Fråga aldrig något som du inte vill veta svaret på, fråga aldrig något om du inte
är beredd på att lyssna. För det är då du sårar.
Våga fråga, våga gräva i en människas själ, för det är då du på riktigt lär känna
denne. Våga fråga, för en fråga för en konversation frammåt.
Frågor ger svar, frågor löser problem och utvecklar tankar och förståelse.
Vi förstör aldrig någons liv genom att fråga, utan när vi frågar kan vi göra livet
lättare att leva för dem som tvingas att bära på smärtor alldeles ensamma.
Om vi aldrig frågar, får vi ingenting veta! - Emmi Henriksson
Hemma från Dalarna
Hemma från en helg i Dalarna.
Kräftskiva, bad, bastu, kubb, caps, brasa, stugor, nytt folk,
wakeboard, mat, alkohol, sömn, besvikelse, godis, mygg, musik,
skratt, tårar, glädje, engelskttal med kanadensarna.
En kort summering av vistelsen i dalarna. Bilderna får säga resten.
Kubb
Vi spelade Caps, och jag fick dricka den äckliga ölen!!
Kräftskivan drog igång för fullt!
Kräftskiva igår och idag
Gårdagen var helt suverän!
Jag fick lov att följa med Viktor på kräftskiva med hans klass.S
Det var jag, the outsider, och massa av ekonomi studenter.
De hade hyrt lokaler på tändsticksområdet, och där bjöds det
på ren underhållning och ganska vanställda kräftor. (turkiska)
Vi dansade och sjöng, käkade och skrattade.
Jag träffade massa härligt folk, och en hel del engelska blev det
då det fanns en ungrare, iranier och en Amerikanare som jag
språkade med.
Kvällens samtal spårade ut då jag och några svenskar pratade
om thanksgiving med Amerikanaren om hur vida man har
sex efter maten eller inte, och om kalkonen kan vara ett offer
för detta påbrå! Haha, sjukt, ja, men nog fick vi en insån i
varandras kulturer!
Idag blir det återigen kräftskiva i Dalarna.
Nu är jag Viktor Bubba och Krille i Viktors sommarstuga i Dalarna.
Vi har ätit svenska kräftor, spelat kubb och ätit massa gott med
ett tiotal från Stockholm. En mycket roligt kväll!!
Viktor with all the girls!!
Jag fick lov att följa med Viktor på kräftskiva med hans klass.S
Det var jag, the outsider, och massa av ekonomi studenter.
De hade hyrt lokaler på tändsticksområdet, och där bjöds det
på ren underhållning och ganska vanställda kräftor. (turkiska)
Vi dansade och sjöng, käkade och skrattade.
Jag träffade massa härligt folk, och en hel del engelska blev det
då det fanns en ungrare, iranier och en Amerikanare som jag
språkade med.
Kvällens samtal spårade ut då jag och några svenskar pratade
om thanksgiving med Amerikanaren om hur vida man har
sex efter maten eller inte, och om kalkonen kan vara ett offer
för detta påbrå! Haha, sjukt, ja, men nog fick vi en insån i
varandras kulturer!
Idag blir det återigen kräftskiva i Dalarna.
Nu är jag Viktor Bubba och Krille i Viktors sommarstuga i Dalarna.
Vi har ätit svenska kräftor, spelat kubb och ätit massa gott med
ett tiotal från Stockholm. En mycket roligt kväll!!
Viktor with all the girls!!
Döden är nära
Ropa inte hej om vargen inte kommer.
Men nu skriker jag seriöst - HJÄLP MIG!!!
Jag mår inte psykiskt bra, då mitt mentala förstånd håller på att
rubbas totalt då jag betéer mig som The grudge flickan som kryper
omkring på väggar och i tak. Jag äter upp tapeter och vrålar som en
hungrig flock av svältande tyrannousaurusrex dinosaurier.
Min kropp känner inte längre någon smärta då jag har börjat få för mig
att attackera min egen spegelbild och dunka huvudet i väggen.
Ja, Jag är arbetslös, rastlös och i en lång väntan på att få flytta härifrån.
Jag försöker att sysselsätta mig, jag träffar människor, jag försöker att
pyssla med små saker, men jag har kommit till den punkten då jag
tillslut bara står och gapar efter något att svälja.
Jag måste ha ett projekt! Jag måste vakna upp varje morgon och veta
att det finns något att göra. Helst något betydelsefullt!
Jag är en kvinna som i hela mitt liv inte bara har haft flera bollar i luften,
utan zeppilinare, luftballonger och handgranater på samma gång.
Jag har alltid fått kämpa mot tiden för att hinna, och i min kalender har
det knappt funnits några lediga rader att fylla i.
Förut fick jag slåss med klockan för att hinna med alla mina sysselsättningar,
men nu, nu har jag så mycket tid över att jag blir galen då jag inte kan fylla
mina dagar med stress och panik.
Jag har helt enkelt INGENTING att lägga all min tid på, och mycket
beror på den väntan jag utsätts för i min au pair process.
Döden är nära, snart ser jag slutet av tunneln.
Kan ingen rädda mig från denna lie som tömmer min hals på blod.
Jag gapar, så snälla fyll mig med en aktivitet att ödsla min tid på.
Jag blir galen, jag kortsluts och jag förlorar mig själv i tystnaden.
Låt mig inte bli kvävd av lugnet som driver mig till vansinne.
Låt mig inte dö sysslolös i harmoni,i väntas mörker.
Då lever jag hellre strypt av en klocka som säger att det inte finns mer tid.
Familj från New Jersey och Texas
Efter en dag full av förhoppningar (som alla andra dagar) har jag
inte kunnat låta bli att dra tillbaka mina pillemariska fingrar från
att bokstav för bokstav stava till både min mailadress och mitt lösenord.
Jag har praktiskt taget, med få undantag då jag inte kan sitta stilla i mer
än 10 min, suttit bänkad framför min dator.
Min väntan visade sig inte vara förgäves, utan kling sa det och så var ett
meddelande mottaget från en av familjerna. En stund senare kom nästa
mail och nu har engelskan stigit mig åt huvudet.
Tänkte berätta för er om de båda familjerna;
Morristown, New Jersey
En familj på 4 personer.
Pappa, Mamma, två pojkar på 7 och 5.
Deras stad, Morristown, ligger 40 min ifrån Centrala New York, och båda
föräldrarna arbetar mitt i smeten. Pappan har till och med sitt eget föregtag
på Wallstreet.
Mina dagar skulle se ut på följande vis, att jag har barnen på morgonen tills jag
skickar iväg dem till skolan. Sedan hämtar jag dem vid bussen, då jag inte har
en egen bil utan får dela med mamman som jobbar till 18.00. Det suger!
De verkar vara väldigt aktiva och sociala då de berättar att de ofta brukar
åka till NYC för att gå på broadway shows och för tillflykter i centralpark.
Barnen är väldigt aktiva då de håller på med alla olika sporter. Den äldsta
spelar teater, och det är ju ett mycket stor plus.
De har också stall i närheten och andra sysselsättningar att till ta.
Jag har sett bilder på dem och huset, mycket fint, men snö på vintern. Brrr
Den största nackdelen är att jag inte kan komma förän i December, då
deras nuvarande au pair inte åker hem fören då.
Allen, Texas
En familj på 3 personer.
Pappan och hans barn, en pojk på 6 och en dotter på 3.
Deras stad har ca 70.000 invånare och ligger 4 mil från storstaden Dallas,
som har över 1 miljon invånare.
Mina dagar här skulle vara väldigt softa, då pappan äger en restaurang och
arbetar kvälls/natt tid. Han har barnen Mån, Tisd, Torsd, och varannan onsdag.
Sedan är dem hos mamman. Jag skulle då få jobba kvällstid, dvs mellan ca 20.00
tills dess att ungarna somnar. Pappan kommer hem mellan 03-04.
Helgerna och dagarna är helt fria för min del. Stort plus.
De verkar vara en ganska kärleksfull och lugn familj, som reser lite då och då
och som är intresserade av sport. De förespråkar att det finns mycket att göra,
och staden bredvid, 5 min ifrån dem, har flertalet rancher.
Jag har tillgång till egen bil när som helst. Big Plus.
Ja, de som är framför mig nu, är som helan och halvan. Den ena har super nära till
NYC som man inte tackar nej till. Dock är det vinter och kallt.
Den andra bor i soliga, men yber farliga Texas, där man kan bli mer än bara en
rodeo kvinna!
Jag tror inte ens att jag behöver säga till er, att mina förhoppningar fortfarande
lever om att en familj från det vackra Californien ska finna mig.
Jag skulle döda för att få en därifrån i detta skedet.
Spontanitet och familjer från USA
Vad vore ett liv utan spontanitet?
USA
Hur skulle jag överleva om min ledsagare var rutin?
Att ständigt gå på upptrampade stigar, och aldrig få leta några nya?
Jag hade inte överlevt en endaste dag.
Spontanitet krävs för överlevnad, då den är min moder.
Spontanitet föder kreativiteten och tillsammans bildar dem en värld för mig.
Variation och överaskningar, nu vet du vägen till min själ.
Gårdagen, ett stort hjärta till igår, då alla mina behov blev stillade.
Dem jag så länge saknat, och den spontanitet jag längtat efter höll
jag tillslut i mina händer.
Viktor, Bubba, Krister och jag hamnade under nattens gång på parkeringen
utanför stadsparken i min bagagelucka som var fylld av täcken och
madrasser. Med nödproviant, kuddar och filtar, tryckte vi ihop oss
i mitt stora utrymme och lät världen snurra runt oss. Just då kändes
det som att jag kunde stanna tiden. Där låg vi, och bara var.
Skratt och timtals långa samtal mättade min hunger och det var det bästa
på länge. Natten försvann, gryningen kom, men vi, vi fanns kvar.
Spontanitet, det är så jag överlever!
USA
Hurra, nu börjar det klirra i inkorgen igen. På två dagar har jag fått 2 familjer.
Ena igår, andra idag. Den första familjen kom från New Jersey. De hade
två pojkar på 5 och 7 och de bodde bara 40 min utanför NYC.
De verkade jätte trevliga och de berättade att det fanns massa teaterar
runt dem, samt att deras äldsta son spelar teater. Det var tydligen inte
så långt till ett stall ifrån dem heller :D
Den andra familjen skrev till mig idag. En ensamstående pappa med två
barn, en pojke på 6 och en tjej på 3. De bodde i Allen i Texas.
Jag fick inte ett så stort intryck av dem. Men mailade lite frågor.
Fortfarande vill mitt hjärta till Californien, men familjen från NJ verkade
super. Vi får se när dem svarar och berättar mer om deras liv :)
