Då jag har tänkt att börja videoblogga i staterna tänkte jag igår: varför inte

börja redan nu? Så jag gjorde ett försök för att fånga min och Johans helvetiska natt.

Som sagt, Johan totalt förstörde vår pasta carbonara, PÅ FLERA SÄTT:

När maten väl var klar, så fettrik att vi båda höll på att spy, kollade vi på två stycken

skräckfilmer "The omen" och "The decent". Den sistnämnda gjorde oss helt från vettet.

Den handlade om kvinnor som klättrade inne i ett berg, och blev jagade av små äckliga

varelser. I all skäckterror lyckades vi få till ett och annat garv när vi utbrast:

Amy - Vilken jävla äcklig jävel!

Johan - Gullum är ju trevlig i jämföresle med dem här!

Kvällen slutade med att ingen av oss vågade röra sig ur soffan. Jag vågade inte gå till

min bil och johan ville inte sova ensam. Som små harar byggde vi ett bo, laddade med

vapen mot underjordiska monster och somnade! Vilka mesar vi är!

gt;En lycklig fettälskande såspojke, en gråtfärdig carbonara älskare

och pysslat i rummet kom min morfar på besök. Vilken härlig överaskning.

Att bara sitta, hela familjen (nästan) vid köksbordet, ta en kopp kaffe och

språkas vid, är något av det bästa jag vet. Att få prata med min familj, att få

dela varandras skratt och att bara få känna sig som en vacker avkomma av dessa

fantastiska människor är obeskrivligt. Jag önskat att jag kunde få känna så oftare.

Jag är en riktig ensam varg som mer än något annat lever i flock. Låter det rimligt?

Jag är född självständig och jag har aldrig något behov av någon annan, mer att få

sällskap. Men när det gäller min familj, då är jag en riktig familjemänniska.

Min högsta önskan (som är möjligt) är att ha någon som väntar på mig då jag ännu inte

har kommit hem, som sedan frågar mig hur min dag har varit.  Min farmor är det bästa

jag har! För hon är den som på djupet bryr sig och med egna ord säger hur mycket

hon kommer att sakna min vistelse i hemmet när mina vingar bär mig till Amerika.

Min farmor är min familj, som fyller en pappas och en mammas funktion på samma gång.

När släkten kommer på besök, det är då jag känner att jag verkligen har en familj!

På tal om familj, så bor mitt hjärta hos många andra också, varav en av dem heter Johan.

Japp, den omtalade Johan :P Hem till honom bär det av ikväll på lite middag och massa

prat och vi ska även göra konstverk i form av dikter. Mitt och johans huvud ihop blir inte två.

Våra huvuden blir -3. Vi har liksom en liten egen värld som vi lever i, och i den skulle jag vilja

stanna i föralltid! Han är nog den sanna människliga kopian i det andra könet som är lik mig

mest. Han är Ida och jag är Emil i lönneberga. Då kanske ni förstår bättre?! xD

Jag träffade mina odreneligt smakfulla vänner, Emelie & Boel.

(Jag har nu mera kommit in i fasen att hitta på nya ord även i skriftspråket)

Vi togen en fika och reste Jönköping runt för att dreggla över affärernas vackra

utbud. Fattig som man är, arbetsfri och i väntans skede, råder ingen shopping och

inget "unna" sig själv finns ens skrivet i plånboken. Dock gäller inte detta till inredningen

och möblemanget i rummet som jag gör om där hemma. (Visserligen får min fader stå

för notan, problemet är att han inte vet om det än! *daoh)

På söndag reser min lilla obevingade fågel ut ur sitt bo för första gången. Det glädjer mig,

men saknaden tär inom mig. Lilla Boel ska resa till Thailand i två månader, och jag kommer

inte att få avundas hennes vackra långa hår på över ett år. Må vinden vara med dig på ditt

nya äventyr och akta luftgroparna!

Ikväll ska jag på bio. Rasmus, min redan flygande fågel, bjöd ut mig och just nu känner

jag verkligen för att träffa honom. Honom har jag redan lärt mig att leva utan i 3 månader,

men ett år, det kommer att bli jobbigt. Han är min högr hand på min vänstra fot!

Idag känner jag endorfin och adrenalin! Tyvärr är det inte för att jag har blivit inkastade i

garderober och fått slåss. Men jag känner lust och vilja. Kan det bero på vad som kan nalkas

i helgen? Kan det bero på att jag har skakat av mig alla hämningar och bara plöjer igenom

den väg jag alltid har velat gå?

Just det, jag är fri! Fri som en vildhäst, där inga snaror kan få mig att stanna.

Jag känner mig så berusad av lust att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det finns så mycket

som jag vill göra på samma gång. Segla iväg till månen på en bevingad häst, välta en ko...

Berusad av lust, alkoliserad av vilja! Men det jag absolut mest av allt vill ha i stunden...

Repris alá lördag!

inte ens var öppna "/ Men i de som fanns, fann jag mig ena riktiga fynd!

Jag älskar secondhand butiker!

Jag blir lika fascinerad varje gång jag tänker på världens uppbyggnad och alla

ting som lever här i. Utan att ta ställning till religionen, om det finns en Gud eller

inte, så räcker det med att se på skapelsen av universum för att få mig att tro att

det finns något mer än bara det här.

Vem eller vad Gud är, vet jag inte. Vad han är för mig är också suddigt. Jag ser

mer Gud som ett namn på något oändligt och stort, något som är större än själva

kärleken. Jag vet inte om jag kan kalla mig Kristen, eftersom jag inte riktigt tror på

religioner. Jag tror på tron om något mäktigt och starkt och att vi alla lever under

samma vingar. Jag kan glatt hålla med Einsteins citat ovan, livet är för avancerat

och för vackert för att bara finnas till och sedan mynna ut i tomma intet!

Idag var min tanke att åka till min moster i Mullsjö. Men på vägen till macken för att

tanka dog min bil. Så i 2 timmar stod jag och min pappa och bytte bilbatteri, åkte och

tankade, spillde ut bensinen, tankade igen osv... tillslut gick den igång!

Boken hette: Vägen till orgasm, och jag förstod inte hur sjutton den tagit sig hit.

Jag bläddrade lite i den och fastnade på ett speciellt uppslag som fick mig att

storkna av skratt. Den sidan gjorde min dag, så jag tänkte dela med mig till er.

Uppslaget handlar om hur killen kan "stöta" in sin penis i kvinnan på olika sätt

för att nå olika effekter. Allt beskrivs enligt "Taoisterna" som tydligen är ett folk

som använder och har förstått sexualiteten i människors liv.

Här kommer 9 stycken liknelser, och lägg märke till språket;

Haha, världens klockrenaste liknelser i ett språk som tar andan ur mig! Och människor

tycker att mina liknelser och ordförklaringar i det svenska språket är vulgära, Knasiga

och missanpassade Haha, men detta tar priset. En intressant läsning fick jag i alla fall :)

Snart ska jag åka och handla till min fader. Får bli en liten snabb städning här hemma

och sedan tänkte jag ta mig hela vägen til Mullsjö för att hälsa på min moster och mina

kusiner. Idag blir det en paus från mitt renoverande i rummet. Jag är trots allt klar med

målningen och min designvägg. Det är bara möbleringen kvar som jag ska inhandla nu

i veckan. Då ska ni även få se resultatet :D

I fredags gick jag upp tidigt för att effektivisera mitt renoveringsarbete.

Jag och Bubba åkte till Ikea för att inhandla lite detaljer till rummet, sedan

åkte vi till högskolan och fixade med utskrifter, därefter Ica maxi för mer färg.

Vi jobbade på från tidig eftermiddag till sen eftermiddag. När Bubba gav sig av

hemmåt fortsatte jag att slita. Sedan var jag slut för resten av kvällen.

Igår var det 30 års kalas på Bongo. Min klasskompis Ellen hade anordnat en

överaskningsfest år sin pojkvän Kricke som fyller 30 på måndag. Där bjöds det

på mat och tårta även några glas med cider och vin :)

Festen fortsatte på Bongo men sedan drog klassgänget vidare till den Småländska

kolonin. Inte långt efter kom Ellen och Kricke med sina vänner och det blev en

härlig och intressant vistelse på kolonin. Något väldigt udda och överaskande skedde

också. Helt plötslig skickar bartendern en drink till mig och pekar på en kille på andra

sidan baren. Jag har äntligen fått uppleva det amerikanska film ragget, av en svensk

dessutom. Kille vägrade att söka min ögonkontakt och maniskt väntade jag på att få

blicka mot honom och tacka. Efter en stund dimper det ner två shots från samma kille,

men icke vill han se på mig. Jag blev förvånad, för inte många svenska killar som vågar

sig på något sådant. Dessutom händer det bara på film, men nu är den oskulden tagen!

Ett annars nobelt och smickrande raggningsförsök blev halvdant när killen inte vågade

möta min blick och utveckla flirtandet. Dock tackade jag inte nej till den utsökta drinken

och föll i samtal med en annan trevlig herre.

Efter vistelsen på den Småländska kolonin blev det efterfest hos.. hmm... Henke?

Det var så många folk att hålla reda på, men sent och roligt blev resultatet av kvällen :D

Så killar, om ni ska flirta på krogen, skicka drinkar från andra sidan baren, det är jätte

smickrande och charmigt. Men glöm för guds skull inte borta att suga på karamellen och

ögonflirta lite också. Det går hem, jag lovar!!

Jag hade velat ha dig vid min sida, andas din luft och gå i dina spår.

Jag ville se livet genom dina ögon, förtälja om alla mina år.

Jag skulle bo i din famn om kvällarna, om en morgondag med dig skulle gro.

Vi skulle resa och upptäcka världen, se saker som vi aldrig kunnat tro.

Du skulle vara där och välja min klänning, pryda mig med blommor på min bal.

Du skulle sitta i publiken, se mig spela i teaterns stora sal.

Jag vill gå bredvid dig, bära ditt leende så att alla kan se att vi tillhör varandra.

Du skulle veta allt om mig, vi skulle ha en vänskap som ingen kunde klandra.

Hade jag haft dig i mina händer, hade inget i världen spelat någon roll.

Du var mitt syre, du var min framtid, jag var din söm och du min fåll.

Jag saknar dig mamma, jag saknar de drömmar jag aldrig fick.

Jag önskar inget hellre än att få lukta dig i håret, och möta din kärleksfulla blick.

Jag saknar dig, jag älskar dig, just nu så lever jag för dig.

Om du bara hade funnits här mamma, hade allt varit enklare för mig.

och finslipade i alla hörn. Jag lät det torka och började städa ut alla papperstidningar

och kartonger som täckte golvet. Jag dammsög, tog bort tejpen från listerna och

slutligen såg rummet någorlunda beboeligt ut.

Jag har fixat mina egna scahbloner till min designvägg och i morgon ska jag köpa

och måla artiklarna till min vägg!

Nu så här på kvällen känner man sig rejält utmattad. Dock finns ingen vila, då jag

Viktor, Bubba och Krister ska ut och först äta, sedan bio. Vi ska till Pipes på afterwork,

(det känner jag att jag är värd) och sedan ska vi kolla på - Flickan som lekte med elden.

Mysig kväll som väntar trots allt :)

Dagen har inte bara varit bra, och mitt nymålade rum kommer inte bara att fyllas av

glada och positiva minnen. Jag fick ett samtal när jag arbetade i rummet, och det var

från min gamla klasskompis. Jag hade bjudit honom till min avskedsfest så han ringde

och sa att han inte kunde komma. Jag frågade givtevis varför, och då berättade han...

Han låg på sjukhus... med en bruten nacke.

En förödande historia då han dykt från en brygga och hamnat snett, jag kunde inte tro

mina öron. Han av alla människor, den mest glada och älskvärda av dem alla. Hur kunde

han få drabbas av livets bakgårdar? Det är inte rättvist.

Jag blev helt till mig, jag visste inte hur jag skulle reagera och höll mig sammanbiten under

samtalet. Men inom mig skrek varenda känselport. Det är inte rättvist.

Detta rum, som jag försöker omskapa till något lugnt och harmoniskt, fylldes genast

av kärlek och sorg. I detta rum kommer en speciell plats att tilldelas till Jonny.

För att han har präglat hela min högstadietid med lycka och vackra minnen!

Jag började dagen med att slänga ut min farmor och farfar som kommit hit

för att laga mat. Jag ville ju inte avslöja hemligheten så jag bad dem att gå.

De trodde att jag skulle ha fest och att någon skulle komma och fotografera mig,

jag tänkte: Vad sjutton? vad får ni det ifrån? :S haha!

Efter att dem begett sig iväg åkte jag till Ica Maxi och köpte färg, roller och spackel.

Färkulören blev så mycket som den varma och läckra färgen, Café. Mer som Caffe latte!

Jag kom hem och plockade undan alla småprylar och sedan dök Pasi, Haage och Krille upp.

Vi började med att riva bort tapeterna, trots att vi från början tänkte att vi skulle måla

över tapeten. Men det blev smidigast att riva bort allt, då tapeten smidigt gick att ryckas

bort. Sedan spacklade vi alla hörn och i skarvarna där pappskivan satt. Mycket bra arbete!

Vi lät det torka medan jag lagade mat åt herrarna.

Strax därpå dök min fader upp. Som jag sa, visste jag att han inte skulle reagera särskilt

mycket. Han såg likgiltigt förvånad ut och önskade oss lycka till. Vilken pappa jag har ^,

Han litar för mycket på mig... eller så är han bara lat och tackar oss genom tystnad för att

vi gör jobbet ;) Efter maten åkte Pasi och Haage hem, och jag och krille fortsatte.

Vi målade hela rummet och det blev super snyggt! Första lagret är lagt, och i morgon väntar

fortsättningen.Ingen i familjen ska få se fören jag är helt klar. Jag kom även på hur min

Designvägg ska se ut och jag har västa idéen! :D

Jag har länge tjatat på min fader att han ska ta itu med ett rum som bara står

och används som ett förfulat allt i allo rum. Jag är mer kräsen än så!

Jag vill ha det stiligt och fint i mitt annars gamla och omoderna hus, så jag får

ta saken i egna händer. I morgon, utan pappas vetande och rätt till att säga nej,

åker jag och köper färg och diverse renoveringsartiklar.

Till min hjälp har jag Krister och hans bror, som är lediga och händiga!

Vi ska måla om och inreda hela skiten på nytt. Jag vill ha ett varmt och ljust rum.

Slänga den äckliga soffan och sätta lite fräs på tillvaron i rummet.

Vilken chock min pappa ska få när han kommer hem. Mohahah!

Hurra för spontaniteten och kreativiteten, det är sannerligen mina föräldrar!

Så här går det när man är uttråkad om dagarna och behöver sysselsättning för att

inte drabbas av sinnesjuka. Jag älskar det!

För bara något år sedan renoverade jag min toalett i huset. Mitt första renoveringsprojekt

och allt annat än missnöjd var jag :D Här får ni lite försmak på det hela.

1. Börja med att ta fram alla papper som STS skickade med i kuvertet.

Ta fram checklistan, där står ALLT som beöhövs has med till Ambassaden.

Den ser ut så här:

2. Börja med första punkten, DS-2019.

Detta papper ligger i en stor ihophäftad hög med papper, det sista pappret är grönt.

Andra sidan är den sidan som du ska signera längst ner med namnteckning, datum och ort.

3. Näst sista pappret i samma häfte som ovan, sitter SEVIS receipt 1-901

Den ska inte fyllas i, bara tas med till ambassaden.

4. Nästa punkt är Visumansökan DS 156 och Ambassadens Checklista.

Detta papper måste du gå in på ambassadens hemsida och hämta.

a. Du klickar in på länken: VISA längst upp i mitten, välj NON IMMIGRANT.

b. Till vänster finns en kolunn med länkar, välj: APPLY FOR VISA

c. Där har ni Checklistan, fyll inte i på internet, SKRIV UT.

d. Fortsätt och klicka längst ner på sidan, BOOK AN APPOINTMENT,

gå längst ner på sidan och tryck på:  DS 156 ELECTRONIC VISA APPLICATION.....

Fyll i noga och skriv ut pappret.

e. Efter utskrift gå tillbaka till samma sida där du klickade in till DS 156.

Välj istället: SCHEDULE APPOINTMENT, och väl dag för ambassad intervju.

5. Nästa punkt är Visum ansökan 157 och 158.

Dessa papper ska fyllas i för hand och är bifogade i brevet du får hem.

Längst ner i vänstra hörnet på varje papper står det vilket papper det är.

6. Giltigt pass skall medtagas. Vad som menas med giltig är att passet

måste minst gälla 6 månader efter det att du kommit tillbaka till Sverige.

7. Personbevis. Gå till Skattemyndigheterna och be om Personbevis 120.

Det är kostnadsfritt.

8. Orginalkvitto från Banken. Betala in totalt 1100 kr (då banken tar 50 kr i

avgift) till ambassadens bankgiro som står i pappret. Kvittot du får är det viktiga.

9. Rekommenderat brev. Köp frimärken för 62 kr.

Gå till valfri affär, köp en kloss med frimärken för 60 kr och köp ett enkelt.

Klistra på ett stort kuvert och skriv din adress. Medtag till ambassaden.

10. Ett foto i färg. Gå till atomat som tar snabbkort. Kostar ca 70 kr för 4 st.

Detta foto ska klistras på på DS 156! Får ej vara äldre än 6 månader.

Detta är det som behövs för en komplett ansökan.

Det ser mycket svårare ut när man får en sjuk hög med papper att fylla i och pyssla med,

men egentligen är det inte så svårt :) Hoppas att jag kunde bidra med någon hjälp.

Annars får ni höra av er! Lycka till!

Men visst är det ganska facinerande hur både en dröm och en skriven

historia kan påverka vår sympati för någon annan?

Själv vaknar jag varje morgon med en dröm som ekar i bakhuvudet.

Antingen upprymd eller vettskrämd. Men reaktionerna man får då man

berättar en upplevelse, är så olika och intressanta.

Igår kom min pappa ner springande i mitt rum, likblek i ansiktet och flackade

runt med blicken. Han såg ut på ett sätt jag aldrig tidigare sett honom.

Oron över mitt inlägg fastställdes inte bara i hans ansikte, utan även i händerna

och i hans röst. Han var nästan värre däran än jag då jag vaknade när jag drömde.

Hans sympati och medlidande för min skull var nästan rörande :)

Jag tänkte aldrig på att den skulle slå så hårt, men det gjorde den.

Jag och Emelie hade varit på spelkväll och vi skulle på något sätt lyckas ta

oss hem, men problemet var att jag var för alkoholpåverkad och Emelie hade

inget körkort.

Klockan var sent, och jag visste inget annat sätt än att låta Emelie köra.

Så vi gled ut ensamma på gatorna, halt och räligt, och hela tiden bad jag till Gud

att ingenting skulle hända oss, jag förstod konsekvenserna.

Då vi kommer in i Hovslätt möts vi av en polisbil, som kör förbi oss i svängen

upp mot mig. Emelie grips av panik då jag berättar för henne hur polisbilen saktar

in och är beredd på att vända och köra efter oss.

Jag sa till Emelie hela tiden att hålla lugnet och verka normal, men det lyckades

inte. Hon blev hysterisk när hon såg hur polisbilen kom närmre och närmre och utan

att jag hann reagera så gasade hon till ordentligt, så bilen flög in i kurvan. Däcken

slirade på den isiga gatan, och vi fick sladd på bilen. När vi kommer ut i korsningen

står det en annan bil framför oss och jag tror inte att Emelie tänker, för i korsningen

kör hon om bilen, rätt ut i vägen. Vår bil får grepp om asfalten igen, och Emelie försöker

desperat att fly från den angripande farbror blå som är bakom oss. Jag försöker tala

med henne, säga till henne att ta det lugnt, men Emelie har insett vårt öde och hon

förstod att vår framtid inte skulle innehålla något USA om vi inte lyckades fly. I all

iver ser vi ytterligare två polisbilar längre fram. Det hade skett en olycka i Hovslätt

och vi såg de blåa ljusen på bilarna längre fram på vägen.

Och så hände det som absolut inte fick hända....

Vi skulle svänga av vägen in på en bakväg, men hade för höghastighet och fick

sladd igen. Jag hann knappt att reagera då bilen for runt som ett tefat på den glashala

vägen. Jag skrek - Koppla! Sluta bromsa! Men hastigheten var för hög för att bilen

skulle lyda på dessa svaga kommandon. Jag såg staketet framför oss och hoppades på

att vi skulle smälla i med en sådan lätthet att vi blev oskadda, men att bilen stannade.

Allting blev svart för ett ögonblick, jag vet inte om jag hamnade i någon slags chock,

men mitt minne är suddigt efter smällen. När jag återigen fick medvetandet så stod

jag på backen helt oskadd, men ett ringande syrentjut hördes i mina öron.

Polisbilen kom emot oss, och paniken jag kände då, är inget jag någonsin känt i

hela mitt liv.

Polismannen klev ur sin bil och kom gående mot oss. Jag rusade fram till honom,

fortfarande i chock och slängde mig i armarna på honom. Jag grät för att försöka

se rädd och skärrad ut och jag kved att det inte var mitt fel. Jag ville övertyga honom

om att jag körde och att bilen hade fått sladd och att jag var hjälplös bakom ratten.

Faktumet var att jag var rädd, livrädd, för nu var jag maktlös, jag kunde inte längre fly.

Jag försökte hitta orden i min klumpfyllda hals som darrade likt bladen på en asp.

Jag var så rädd att benen vek sig under mig och jag föll handlöst ner på marken, för

svag för att orka ta mig upp igen. Polismannen såg på mig och sa;

Han behövde bara titta på mig för att se hur jag ljög och hur alkoholpåverkad jag var.

Jag kippade efter andan då jag såg hela min värld rasa samman framför mig. Jag

försökte berätta en påhittad historia för att skydda både mitt och Emelies skinn,

men jag var så koncentrerad på att kunna andas att den sista kraften gick till att hålla

mig vid liv. Emelie kom fram till polismannen, hon hade samlat sig, men paniken var inte

långt borta. Hon försökte ta på sig skulden, hon sa att det var hon som körde och att jag

inte skulle straffas. Men polismannen kom fram till mig och frågade vart mitt körkort var.

Jag var inte i stånd till att prata, jag kunde knappt andas, och helt plötsligt höll han mitt

körkort i handen och klippte av det i två delar. Han vände sig mot Emelie och skakade

på huvudet;

Jag var helt förvirrad, jag var lamslagen och nerbruten. Men jag samlade mina sista

krafter och på nytt slängde mig i famnen på honom. Jag bönade och bad att han skulle

låta mig behålla mitt körkort, att jag inte skulle få åka till USA om jag inte hade något.

Jag ville få honom att känna medlidande, men han skakade av sig mig, gick till sin bil,

stängde igen dörren och anropade sina kollegor. Jag var körd, Emelie var körd, vi skulle

aldrig få komma till Amerika, vi skulle inte på flera år kunna leva de liv vi hade drömt och

hoppas på. Ska jag var ärlig, hade jag ingen livslust längre, hela min värld var förstörd.

Jag var helt övertygad om att jag inte skulle vara vid liv när jag vaknade, att jag i min

ångest skulle ha bitit tungan av mig...

Med ett ryck och ett smärtsamt flämt flög jag upp ur sängen. Jag var inte död, min

tunga fanns kvar, men ångesten och smärtan satt fastmärglad i min kropp och paniken

kom över mig. Jag var levande död! Inget Amerika? Vad hände?

Förvirringen var ett totalt kaos i några sekunder, för många för mig. Men snart började

verkligheten att omsluta mig, och jag sjönk tillbaka till det förstånd jag besitter, och insåg

att jag låg i min säng, kallsvettig och rädd.

Härom dagen fixade jag tillsammans med mitt värdpar klart grunden för mitt

-going away party! Lokal är fixad, gästlistan är klar och nu återstår bara alla

deltagandes svar för att sedan planera upp hela festen totalt.

Den kommer att äga rum den 7 november, 1 vecka innan jag åker, och jag ser

fram emot denna afton så mycket att det svider i hjärtat.

Då får jag det bästa man kan önska sig, en sista kväll tillsammans med alla

människor som står mig nära i hjärtat!

Gårdagen var också enastående.

Bubba Jag och Viktor träffades igen, efter så länge, och tillbringade dagen med

varandra. Vi gick runt Rocksjön och pratade, vi åkte till Viktor och chillade,

sedan drog vi vidare till mig och lagade mat och kollade på film.

I slutet på kvällen kom även Sam förbi, och vi tog ett parti i Yatzy. NICE!

Dagen idag blir annurlunda, men skiljer sig inte full så mycket.

Ikväll blir det spelkväll hos Manne med Emelie och Henke. Då ska många

skratt få frodas, och imorgon ska jag ha träningsverk, så är det bara.

Efter att ha mailat med Ellinor och min hostmom, känns resan inte så långt borta.

Jag längtar nu ännu mer, och jag hoppas att inga tvivel hinner nå fram till min

hjärna innan jag har åkt. Jag vill verkligen kasta mig ut i världen. Snart så, då

flyger jag på alldeles egna vingar.

Det finns ingen som kan ge mig samma lycka, samma energi och glädje som du.

Du är det hav där jag aldrig möter några stormar, du är det livsnödvändiga vatten

allt levande behöver....

En annan vän gav mig också en dag av glädje.

Tack för att du lyssnade och tog in mitt samtal med dig.

Din förändring har redan visats, och jag tycker om dig, mycket!

Jag kan verkligen sitta oavbrutet och pilla och knåpa med saker och ting,

jag borde skaffa mig en pysselverkstad :D

Jag skapade en vas till min förra lärare, Kristers mamma, då hon förtjänar en

egendomlig och personlig födelsedagspresent.

Precis som blommor, precis som hon. Personligt och sant :)

Idag har jag också gått igenom alla papper inför ambassaden.

Jag är så himla rädd att jag ska ha gjort något fel så att jag inte får mitt

visum när jag åker upp. Det enda jag behöver fixa nu är ett personbevis

från skattemyndigheterna. Sedan bär det av till Stockholm på fredag för en lång

helg i huvudstaden! Det ska bli mycket trevligt :)

Ikväll blir det promenad med ljudbok i öronen, mat, och mera pyssel.

till tangentbordet. Att vara nattmänniska är en skada för dygnsrytmen, men

det som frodas inuti mig om nätterna är värt varenda trötta dagsögonblick!

Idag har jag deltagit i ett teaterinslag på Huskvarna bibliotek.

Jag, Martin och Mike framförde en liten föreställning som vi gjorde i våras, då vi

representerade olika statyer som är placerade på esplanaden. Det var många härliga

ansikten vi mötte när vi såg ut över det lilla hav av människor som flockades under oss.

Det var otroligt roligt, och jag älskar att spela för äldre människor, då jag vet att dem

uppskattar och lyssnar likt ingen annan.

Jag fick också bertätta om min bok, hur den uppkom och vart allting artade sig.

Jag var nog inte medveten om det själv, men när jag tittade på människorna i salongen

kändes det som allt jag sa, träffade dem som en våg i ansiktet. Lite chokerade, men

samtidigt väldigt entasuastiska och orden gick som pilar mellan våra kroppar. Vi utbytte

något som kallas uppmuntran, då jag inte kunde sluta le när jag såg på dem, och dem gav

mig ro och känsla. Jag läste en dikt för dem - Lilja, och när jag klev ner från scenen, möttes

jag av mina teaterlärares rödsvedade ögon, med tårar på kinderna. Det var tydligen inte

bara jag som fått ett berört hjärta :)

Så fantastiskt livet är när man har hittat den väg som man vill följa. Jag vet inte varför

eller hur, men jag kan inte tänka mig att leva ett liv utan teater, utan kultur.

Så som jag känner mig då jag står på scenen, och så som jag mår när jag har klivit

av den, är ren och äkta lycka. En känsla av ett så starkt välmående, att jag tror att jag

skulle försjunka i underjorden om jag tvingades att leva utan den.

Jag har hittat min plats i kretsloppet och i den gungande näringskedjan som tvektlös

sträcker sig längre än vi tror. Jag har funnit mitt kall, och jag vet, jag känner och ser,

att scenen är mitt virke för en oändlig själ att i evigheter brinna, gränslöst!

En älskvärd person hittade en förklaring till mina avskyvärt hemska drömmar.
Han skickade mig en drömtydning.

Krokodiler:
Symobliserar frihet och gömd styrka samt makt. Det förvarnar för dold fara.
Någon i din närhet ger dig dåliga råd och försöker leda dig in i "fattiga" beslut.
Då krokodilerna både kan leva på land och i vatten representerar dem ditt undermedvetna
och ditt medvetna, det emetionella och det rationella. Kanske är något på väg att hända på
ytan och du är på din vakt.
Alternativt:
Krokodilen kan syfta på din egen agressiva och snäsiga attityd. Eller ett avslöjjande för ditt
falska uppskyltande av icke existerande känslor. Att drömma om att bli jagad eller biten av
en krokodil betyder att du är besviken i kärlek eller i affärer.

Ormar:
Att möta eller att bli biten av en orm signalerar dold rädsla och oro som hotar dig.
Din dröm vill uppmärksamma dig om något som du inte är medveten om ännu.
Alternativt:
Ormen symboliserar också tålamod, fara och förbjuden sexualitet. Om du är rädd för ormen
symboliserar den rädsla för sex, intimitet och förbindelse. En orm kan också hänvisa till en
person i din närhet som är hjärtlös, obarmhärtig och som inte kan litas på.
Som en positiv symbol representerar ormen läkandet, förvandling, kunskap och visdom.
Ormen antyder på självförnyelse och positiva förändringar.


Min egen död:
Att drömma om sin egen död markerar en övergångsfas i ditt liv.
Du kommer att bli mer upplyst och spirituell.
Alternativt:
Du försöker desperat att fly från ditt dagliga liv.


Om dessa tolkningar stämmer är dem inte fullt så farliga och ångestfyllda som jag hade
förväntat mig. Nästan tvärtom, mer givande och lite positiva samt lite konstiga ^,
Jag tror att det har med min flytt till USA att göra, och att höra att jag stärker mig själv
genom min vetskap om min framtid och att dessa förändringar är positiva gör det lättare för
mig att sova inatt. Så nu får krokodilerna och ormarna komma, IM STANDING STRONG :D

men också inför framtiden, var jag tvungen att titta igenom alla bilder på datorn.

Där hittade jag bilder på så fruktansvärt mycket, att jag var tvungen att ta en paus

för att jag inte skulle förstöra min dator med vattenskador.

Sorgligt, vackert och såå länge sedan. Hjärtskador vid minsta blick.

Jag ser hela mitt liv i så många olika stunder, att jag är så tacksam över att jag har

fått uppleva allt. Vilka fantastiska vänner jag har. Jag önskar bara, att man kunde spola

tillbaka tiden ibland, jag önskar bara att vi kunde leva i samma tidpunkt för alltid tillsammans.

antingen ser mig själv bli mördad, eller möter döden i vitögat.

Hur kunde jag tro att det som var skulle förbli så nu?

Det känns som att världen runt mig har färdats i tid, men att jag står kvar.

Alla har valt sina egna vägar att gå, medan jag bara väntar på min.

Jag måste åka härifrån av den anledningen att det inte finns något som håller mig kvar.

Det liv som alla andra har skapat här tillhör inte mig, jag platsar inte längre här då jag

bygger upp mitt liv på en annan plats, i en annan värld.

Inte ens mina vänner har format sin vardag och räknat in mig i den.

Just nu vaknar jag varje morgon och frågar mig själv vad sjutton jag gör här?

Jag vaknar varje morgon och har ingen aning om vad jag ska göra då alla är så upptagna

med sina projekt och sysselsättningar, att jag får kämpa för att inte klättra på väggarna.

De har redan börjat med sina nya liv, jag bara går och väntar....

På något positivt sätt är jag trött på att vara kvar här :)

Jag har ingen anledning att stanna även att jag så småningom kommer att sakna alla.

Det är bara det att jag vet att om jag skulle stanna, skulle jag ruttna i tomhetens källa.

Jag skulle gå på stigarna bredvid er som går på vägen.

Just nu har jag inget liv här, inte ens ett samband med någonannans.

Jag håller på att bli galen i denna monotona vardag, och jag mår inte bra här.

Jag slösar bort mina dagar, och jag hatar det!

Jag förlorar absolut inget på att åka, för när jag kommer hem om ett år,

är det jag som har rest i tiden och hemma har stannat upp.

Då har jag fått mitt äventyr, och då vet jag vilken riktining i livet jag vill till.

I alla fall när det handlar om drömmar som sträcker sig längre bort än

den verklighet vi lever i. Ibland är det faktiskt tungt att kunna färdas mellan

olika världar. Att på ett knäpp kunna bli uppslukad av en plats, en karaktär

eller av en situation, och för några ögonblick leva bortom gränsen av förstånd.

Jag befinner mig i den större graden av att vara lättpåverkad.

Jag har förmågan att koppla bort allt runt omkring mig och måla mina egna syner.

Bokstavligt talat så äger jag en magisk knapp som mestadels kommer i kläm och

slås på utan att jag vet om det. Jag seglar iväg från omvärlden in till en ny saga.

Där kan jag stanna obegränsat, enda tills verkligheten knackar på min dörr och

praktiskt tagetbryter upp dörren för att få komma in. Då förvandlas drömsenariet

till en tung börda, då man inser att allt bara var en illusion.

När detta sker, borde det vara förbjudet att drömma.

När jag var liten började en jakt för mig. När jag var liten mötte jag en skepnad i

mina drömmar som fångade mig gränslöst. Jag blev förföljd av ett ting jag aldrig kunde

minnas vem eller hur den såg ut när jag kom tillbaka till verkligheten. Allt jag kunde

minnas var konturerna och den karismatiska närvaro som tillfördes i dennes närhet.

Jag kunde vakna upp, svettig, i kampen om att lyckas fånga dig. Jag kunde somna

med ett bultande hjärta och förhoppningar av att snart få se dig igen.

För många år sedan började en jakt för mig, efter siluetten av min längtan.

Du finns där, så nära, men ändå så långt borta. Onårbar.

Jag har stött på två stycken idioter på loppet av två dagar. Jag blir tokig.