Min bok är skickad på tryckning

Så sant som rubriken säger, nu är boken helt klar och är iväg skickad
på trycknig. Det har varit ett förbaskat arbete då småfel hela tiden har
uppstått, men nu äntligen är den på väg mot ett evigt liv i materiellform.

För er som inte vet vad min bok handlar om, råder jag till att läsa under
kategorin - Min bok, och inlägget, -Vad handlar min bok om.

Som jag förstår är den en del av er som gärna vill köpa min bok och som
har frågor gällande pris och så vidare, så kommer jag att få veta i morgon
eller i över morgon om vad priset kan tänkas bli.
Eftersom att jag har många bilder i boken, och då jag själv gärna vill ha den
tryckt i färg tänker jag att beställa en sådan. Det kan nog bli en aning dyrare.
Jag ska försöka ordna så att man kan beställa både i färg och svart-vitt för
er som vill. Troligtvis kommer priset att ligga på 200 kr, men jag berättar
när jag mer specifikt får veta kostnader.

Skriv gärna en kommentar och berätta om du är intresserad att vilja ha
boken, och i såfall i färg eller i svart-vitt. :)

Från tanke till tanke så måste jag uppdatera om mitt familjeletande, då
jag hoppas på att snart få lämna Sverige för ett år.
Tyvärr har jag inte hört något mer från någon familj som verkar intressant.
För några dagar sedan fick jag en familj från Virginia, i en stad på 40.000
invånare, NEJ TACK! Det fanns inget mer att säga än så.
Mitt hjärta är fortfarande ute och seglar på kusten utanför Californien. Det
finns inget som jag vill så mycket som att bara flytta dit just nu.
Så därför väntar jag i frusturation och uttorkning. Måtte vinden ta tag i mitt liv
och bära mig härifrån. Jag vill ut på äventyr...


Från Visingsö, till Hovslätt

Nu är man sedan en tid på dygnet hemkommen,
efter en explosiv och fantastisk teater helg på Visingsö.

Gårkvällen, då kvällsmaten var uppäten följde med ett 4 timmar långt
teaterrep. Vi satte ihop båda gruppernas idéer för att göra det till en
enda scen. Det tog sin tid, men det gick! Vilken fest vi lyckades att
skapa. En fest fylld av, rent ut sagt vrölande smålänningar!
Vilken energi man förbrukade, och danserna på bordet sög i sig mest.


Till elva höll detta lekande på och tillslut var vi så trötta att vinet blev
en tillflykt för några. Andra beslag tog sina sängar, men inte på en gång.
Först var det fest på riktigt! Vin, musik från ett forntida årtal som jag
aldrig har hört talas om innan, men gamlingarna kundev arenda sång.
Jag har nog aldrig skrattat mig själv så lycklig bara genom att se på
andra människors glädje, som jag gjorde igår. Det var fullt ös medvetslös
då vi sjöng fula visor från förr och dansade
som homosapien folk.

Sedan orkade inte ens mina unga ögonlock bära mig längre.
Jag Martin och Linnea gick mot vårt rum, och där föll vi inte i sömn,
utan i trans då vi i ytterligare 4 timmar låg och diskuterade religion
och evelutionen. Vilket samtal, kan vara det mest lärorikaste jag
någonsin haft!

Nu är jag så trött att jag ser kannibaler springa omkring halvnakna i
mitt rum. Dags att göra nytta, dags att dra mig mot nya äventyr då jag
inte orkar sitta hemma en Söndag som denna.

Godafton!



En dag av bara teater!

Nu sitter jag här, i kvällspausen på Visingsö och bara njuter av
den dag som ligger bakom oss, och den kväll som väntar.
Här spelar vi bara massa teater och dansar.

Det vi gör här är att Kulturskolans föräldrar och musiker och lärare
är här och gör en workshop, då vi ska sätta upp en scen på Allmoge-
marknaden som råder den 13 september i stan.
Vi spelar 1800tals människor och det vi gör här är att vi ska illustrera
dåtidens stora skördefest.

Vi kom hit i morse vid nio och åt en jätte frukost. Direkt efter delades vi
in i 2 grupper, då vi är 40 personer.
Jag Martin och Linnea är nästan de enda ungdomarna bland massa
härliga och sprudlande medelålders kvinnor och män.
Helt otroligt vilken energi och engagemang de har, jag är helt fascinerad.
Vi började med att leka "namn lekar" för att minnas alla namnen,
och sedan gjorde vi improvisations övningar och bara lekte.
Sedan började improvisationen då denna skördefest skulle illustreras.
På skördefesten finns mat, brännvin, gröt-rim, slagsmål och massa
flams och trams. Vi alla blev som barnungar då Eva sa att leken
skulle börja. Så vi alla bara hittade på, började att leka och gjorde
dethur länge som helst. Vi lärde oss dans och sång som vi vävde
in, och nu bygger vi på historian och fastslår vissa bra saker som
vi kom på under improvisationen.

Det här är så otroligt roligt, och jag blir så himla överväldigad när
jag ser dessa äldre, framför allt kvinnorna, hur livlystna dem är.
De dansar och showar, och vi alla blir som barn igen.
Hur roligt som helst!!

Nu väntar maten i matsalen, och efter den ska vi sätta ihop våra
2 gruppers improvisationer och göra det till en enda scen.
Sedan blir det dags  för en riktig supar kväll.
Brännvinet flödar i vår fantasi, och nog blir vi fulla!


Teater människor, gamla som unga, jag älskar er!!!

Teater på Visingsö

Jaha, då var klockan 06.35 på en lördag.
Jag kan fortfarande inte tala om ifall jag lever eller fortfarande drömmer.
Det är är för tidigt för mig...

Igår, var en mycket mycket bra utekväll. Jag var spiknykter, och körde,
men hade det fruktansvärt roligt. Först afterwork med Bubba, Jimmy och
hans vänner på åtta glas. Sedan drog vi en förfest runda på amor med
Almis, Dunkie och Marcus. Sedan åkte vi hem till Almis för att fortsätta
förfesten, och där slutade vi upp med ett flertal andra halv och hel bekanta.
Sedan kom Krille, efter många tvivel och men. Hur bra som helst.
Sedan blev det centrum för varje rullande krona.
Alltid lika tråkigt att beskriva en utekväll, det blir så avskalat och känns
så naken. Men i själva verket är det fyllt av glädje och massa skratt.

Nåja, anledningen till att jag är vaken nu är pga att jag ska åka till
Visingsö för att spela teater. Jag ska dit med mina teaterlärare och
flera andra teaterfolk från länet. Där blir det 2 dagars workshops
och vi ska "rollspela" inför allmogemarknaden i september.
Ska bli hur roligt som helst!
Kommer hem imorgon eftermiddag, så vi får se hur jag mår då.
Man vet aldrig med teaterfolk, de riktigt suger ut energin ur
kroppen på än samtidigt som de fyller än med omättad leverne!

Länge lever estetare! :D

Omättad, Okontrollerbar

Jag är hungrig, jag äter, men jag blir inte mätt.
Jag är törstig, jag dricker, men törsten är inte släckt.
Jag är otillfredställd, jag underhåller mig, men energin tar aldrig slut.


Jag är som en duracellkanin, som bara går och går och går....
Det finns aldrig något slut, det finns alltid någon laddning kvar som
håller mig på banan. Kommer det ett hinder i min väg, klättrar jag över det,
springer jag igenom det eller så gräver jag mig under det.
Det finns inget stopp, det finns inget slut på denna resa.
Underbart, för jag går dit jag vill. Men plågsamt, att vara den enda.
Problemet är att jag inte har någon laddare, ingen som kan varva ner
mig och låta mig andas. Det finns ingen som kan styra åt mig för en sekund,
så att jag bara kan flyta med, låta vågorna driva mig mot land.
Jag kastar mig fram i längtan mot nya världar och mål, men det finns
ingen jag kan dela den vägen med. Ingen hinner med i mitt tempo.
Jag återvinner min kraft och energi, dem andra förbrukar den och får motorstopp.

Jag älskar min oändliga laddning, jag trivs med att aldrig stå stilla.
Men ibland behöver även jag den där laddaren, som aldrig tycks finnas.
Även jag behöver luta mig mot någon och få vila. Jag behöver någon
som kan springa bredvid mig i all evighet utan att bli trött.
Någon som kan sluka min energi och mana mig att orka fortsätta.
Jag är omättad, otillfredsställd och törstig.
Vart i världen ska jag finna det som kan mätta mina behov?

Fången i frihet


Vill du andas min luft så håll mig, våga växa runt min stjälk.
Vill du dela mina hjärtslag så håll mig, låt min frihet blomma ut.
Håll mig hårt i ditt hjärta, men frigör mig ur ditt grepp.
Förtrolla min dansande själ, få den att glömma tiden.
Få den att tro att den springer, då den vaggas i din famn.
Jag kan inte fängslas, bara falla.
Bara fångas av den som vill öppna sitt hjärta, andas min luft
och dela mina slag...


Viva la vida

Ja det kan man säga att jag gör just nu. Lever livet.
Igår kom Sam förbi för att luncha hos mig innan jobbet.
Det var ett tag sen vi snackade, så det var en mycket trevlig vistelse.
Sedan när aftonen tog form, blev det dags för Bongo.
Bongo bar, vad skulle ett onsdagsliv i Jönköping vara utan Bongo?
Det var riktigt chill och njutbart!

Sedan stack jag Dunkie och Marcus hem till Marcus för att glo på film.
Först - The illusionist, sen apocalypto och sedan Slumdog Millionaire.
Alla tre filmer var sjukt bra.
Sedan somnade vi i en enda stor hög.

Nu är jag hemkommen därifrån och ska snart bege mig till Rasmus på
kaffe och fika! Vilka kärringar vi kommer att bli. Kaffe och skvaller, hej 40 talet!





Vi kan ej forma om en människas liv

Med lera kan vi med våra bara händer skapa och forma precis vad vi vill.
På ett blankt papper, kan vi illustrera våra innersta drömmar och låta de leva.
Men med en människa, kan inte ens den vackraste rösten forma om.
En människa kan man inte skapa om, så att den passar sina egna händer bättre.

När man då finner någon, någon som lever sitt vackra liv.
När denna redan formade varelse når in i ens bröst och väcker andar till liv.
När detta mästerverk till människa ger dig en famn  att värma dig hos och ett
skratt att leva på, men inte det du i längden behöver...
Vad gör jag då, då jag redan vet att våra skulpturer inte hör hemma i samma
hylla, då jag vet att detta liv, aldrig någonsin kommer kunna bli som mitt?

Vi kan inte forma någon efter vårt eget livsmönster,
men vi vill gärna finna någon som liknar oss.
Vi kan inte begära att en dyster ska le,
bara för att vi vill se lycka i dennes ansikte.
Vi kan inte rå för att vi möter någon som är alltifrån
vad vi vill ha och behöver,  men som ändå fångar våra hjärtan.
Bara vi kunde, bara forma om lite grand, då skulle du vara perfekt.
Men vi kan inte, vi får inte, det är inte rättvist.

Vi står vid ett vägskäl, där två vägar leder oss åt olika håll.
Antingen tar vi oss an denna skönhet till människa, som fångar oss med sitt liv,
men som kanske aldrig skulle passa in i vårt mönster.
Eller så lämnar vi detta liv till någon annan, och ser oss om efter den bit som passar
vårt pussel mycket bättre.

Vi kan inte forma en människa efter vårt eget livsmönster,
men vi vill gärna finna någon som liknar oss.
Vi kan inte begära att en dyster ska le,
bara för att vi vill se lycka i dennes ansikte.
Vi kan inte rå för att vi möter någon som tänder gnistan i våra själar,
men som vi vet inte kan mätta alla våra behov.

När vi inser att vi inte kan leva med detta mirakel till människa i större delar av vårt liv.
När vi förstår hur olikheterna kan ta sönder dessa hjärtan om det pågår för långt,
kommer vi att stänga dörrarna till våra själar och bojkotta alla känslor.
Vi väljer att inte såra oss själva, när vi inte fann det vi sökte,
och som vi inte kunde  forma om efter det vi vill ha.
När vi förstår att gnistan är tänd, men att ingen eld ska få brinna,
blir....

Du är mitt tidsfördriv,
och jag är din ersättare.


Föreställning

Nu är jag hemma på lunch från Elmia konserthus.
Vi har haft genrep på morgonen och till eftermiddagen kommer
vi tillbaka för att ladda inför föreställningen som börjar klockan 18.00.
Den håller på i ca 1 timma med alla dessa olika inslag från vårt kära Jönköping.
Jag tror, eller jag vet, att det kommer bli hur bra som helst, för vi har jätte
roligt tillsammans.
Speciellt när vi har rast och kan sitta och diskutera om könsroller i samhället
och hur vida en man borde få vara med och besluta om en kvinna ska göra abort 
eller inte. Då får vi också tänka på att jag Martin och Emelie är dem enda "vuxna"
i sällskapet (förutom musikerna). Resten är 91-94:or. Oj oj oj vad vi känner
oss gamla ^^,

Nu ska jag fortsätta att sola på min balkong, då solen steker något enormt.
Sedan blir det käk, och efter det tillbaka dit jag hör hemma, på scenen.

 

Vad handlar min bok om?

Godmorgon!

Snorförkyld och hes som en kråka, Jah, och imorgon har vi föreställning och jag
ska spela en ung och vacker Tuvstarr! Det kommer att bli succe, not!
Men jag får knarka halstabletter och toarullar till dess.
Idag blir det ljussättning hela dagen, och ni som vet hur det går till vet att dagen
kommer att bli lååååång för min del. Roligt? Som fan!

Efter som att jag ännu inte har skickat in min bok på tryckning, pga att tryckbolaget
har lite problem, tänkte jag berätta lite om den.
För att sammanfatta boken kort så handlar den om livet generellt.
Den heter - Det vi kallar livet, och bygger på dikter, tankar, noveller och citat.
Jag har skrivit sedan jag var 8 år gammal, och jag har sammanställt alla mina
texter som jag har skrivit sedan dess, tills nu och gjort en bok om livet.
I den finns det olika kapitel som handlar om olika tidpunkter i en människas liv.
Tex, Barndomen, Kärlek och sorg. Jag har bevarat varenda text precis så som den
var då jag skrev den. Dvs att stavfel och gramatiska fel  finns med.

Jag skrev om allt ifrån hur det känns att inte trivas i sin egen kropp, till hur livet ser
ut då man tvingas att leva utan någon man älskar.
Jag riktar mig till alla människor och mitt mål med boken är att man ska kunna
känna igen sig i delar av det som skrivs, så att vi ska förstå att vi aldrig är ensamma
om att känna något.
Min bok är en resa genom livets alla känslor, och jag har skrivit om allt tänkbart,
inte bara om mitt eget liv, utan om saker jag stött på eller vet finns där ute i världen.
Genom dikter, noveller och citat, vill jag nå ut till en publik som inte bara vill läsa,
utan få hys om hur tragiskt, men samtidigt hur underbart det är att leva.
Jag vill få människor att känna att dem aldrig är ensamma om att känna något.

(Omslaget till boken)


Ont i hjärtat

Mitt hjärta har en bekännesle att tillge.
En längtan har omslutit min själ och i hela mig skriker det
av saknad. Jag går sönder, jag tynar sakta bort om dagarna
inte kan fortgå till de som var. Jag vill famna om er och sätta
mina fotspår i era pannor. Låta våra samtal och livlustna skratt
regera över det rike vi har byggt upp. Jag vill samla vår skingrade
hjord, och bli en flock igen. Låt veckan gå mot sitt slut...
Det gör ont i mitt hjärta att leva med er, fast utan.
Jag behöver er närvaro för att bota den uns av tomhet som
fyller mina händer.
En vecka kan kännas som en evighet då man inte är
beredd på att leva utan någon som man vill dela sin evighet med.

Party Party

Så sitter man här, seg, halv trött-pigg och ensam i mitt stora hus med en liter 
vatten framför sig. Ja ni förstår nog hur gårkvällen såg ut för min del...

Spontant träffade jag Boel och Bojan, efter att vår klassfika pågått i 4 timmar i torsdags.
Vi promenerade runt i hela stan och pratade och pratade. Klockan 01.00 fick vi för oss,
eftersom allas magar skrek av hunger, att vi skulle åka hem till mig och äta av min
farmors underbara pastarätt. MUMS! Sen sov Bojan hos mig.

Dagen därpå, igår, med 5 timmars sömn, vaknade vi att Emelie ringde och ville fika 
i stan. Hon har precis kommit hem från Milano så vi tackade inte nej.
Fikade i stan, sen gick jag och Bojan ner till stan för att inhandla mig en ny garderob,
då jag är så trött på att vakna varje morgon och inte veta vad jag ska ha på mig.

Jag har inte shoppat på hela sommaren, och jag kände hur nära jag var på att
spricka då jag kastade mig över varje klädesplagg. Så går det när man umgås
med herrar, då blir det inte så mycket shopping. Inget alls om man hänger
med de mina.

Sedan tog jag mig till Jimmy, för ytterligare en shoppingrunda, till systemet.
Igår var det fest hos Jimmy, för att Marias vän från Dalarna var på besök.
Så kvällen tillbringades där, med några misslyckade försök att komma in
på krogen, då vi glömde legetimation hemma. 
Men det gjorde inte så mycket, då vi hade minst lika roligt hos Jimmy.
Gott sällskap, vem vill bli miljonär och vin.
Sedan drog vi till Pipes för att avrunda kvällen.
Lyckat, tack för en super kväll!

Snart blir det teater och efter det har Jimmy lovat att en middag till mig ska stå 
klar på bordet tills jag kommer. Vi får se om han håller sina löften....

  




Återförening

Jag brukar aldrig svika ett löfte, och tro mig, jag har inte gjort det heller...
Men, jag måste tyvärr säga MEN... Bokförlaget som jag ska ge ut min bok genom
hade problem med uppladdningen på deras hemsida, så tyvärr kunde jag inte 
skicka min bok på tryckning varken igår eller idag... Jag vet, det suger.
Men jag ger mig inte, jag mailade dem så att dem är medvetna om problemet.
Jag försöker igen imorgon, eller senare ikväll. Håll tummarna att det går :)

Dagens agenda ser ut så här:
Ska snart iväg till teatern igen. Ja, vi fick veta igår att det låg ännu en repetion
idag. Så nu ska vi fortsätta med - Jesus Christ Superstar, som vi började med
igår. Det kommer bli så sjukt roligt, med massa bra inslag av musik, koreografi
och teater!
Det vi håller på att jobba med är en musikalshow på 1 timme, som vi ska visa upp
för Sveriges alla läkare nästa vecka på Elmia Konserthus. Vi ska visa vad som är
typiskt för oss här i Jönköping och då är inslagen;
- John Bauers möte med Tuvstarr (Jag & Martin)
- Hv71 kommer att göra ett färgsprakande och fartfyllt hocky intro.
- Jesus Christ Superstar medley på 15 min (bara för att Jönköping är känt som
Sveriges jerusalem)

Efter repetionen ska jag och min gamla klass, Es3b teater, ha en liten klassfika och
återförenas efter ett långt sommarlov, innan flertalet av oss flyr till olika ställen
i världen. Vår klass kommer verkligen att splittras då Stockholm och Amerika
är tillflyktsorterna för många. Så det ska bli ett riktigt glädjefullt men sorgligt möte 
med mina fantastiska vänner!
Man vet aldrig hur det kommer att sluta, eller vad som händer då vi ses.
Vår klass är precis som den låter, vansinnes galen. Det är det som kommer
att prägla min sorg när jag flyttar, vem ska jag nu kunna mäta min galenskap med?





Ny familj

Godmorgon alla tropiska frukter!

Idag har jag sovit länge, vet ni varför? För att jag satt vaken till kl.05.00 i morse
för att jag hade de så hetsisk med allt familjeletande. När jag kom hem runt
02.30 snåret så läste jag min mail och då hade jag fått ett intressemail från
en familj från Seattle, Washington. Jag läste igenom deras mail och deras sida
på au pair room och de lät som en trevlig familj.
De har 3 barn (jag vill helst ha 2 barn) och dem bor bara 10 min utanför
den stora staden Seatlle. En stad på ca ½ miljon invånare, ingen skog här inte.
Jag mailade tillbaka med lite frågor men än har jag inte fått svar, antar att det är
natt hos dem nu.

Idag blir det vad jag har lovat, även att jag har missbrukat hela för och delar av 
eftermiddagen. Jag ska till dramaverkstan vid 17.00 för att repa till musikalshowen 
som vi ska sätta upp på konserthuset nästa vecka. Repetionen ligger på 3 timmar 
då vi ska repa ett 15 minuter långt - Jesus christ superstar -medly! Super roligt.
Sedan ska jag ta mig hemmåt för att äntligen göra klart min bok. Det lovade jag er!

Nu ska jag sätta igång med boken, tiden rinner iväg och snart ska jag vara på teatern.

Godeftermiddag!
Teatern är nyckeln till lycka i mitt liv

min bok

Tungt värre, jag drömde inatt om att jag läste min mail, och fann flera stycken mail 
ifrån intresserade familjer. Men när jag vaknade och hoppades på att min dröm
skulle bli förverkligad, möttes jag av en tom inkorg. Så tråkigt, jag är så ivrig nu.

Igår fortsatte jag att maila med familjen från N.C och vi "kom överens" om att 
leta vidare på båda hållen men att vi skulle hålla kontakten ifall att jag kanske
skulle ändra mig. Pappan är helt fantastisk och han hade till och med kollat
upp vilka teaterföreningar jag kunde gå med i om jag blev deras au pair. 
Men jag ska leta vidare och ge processen lite tid, men hittar jag ingen bättre
familj, kan jag tänka mig att bosätta mig i skogen, då har jag i alla fall en
super familj!!

Nåja, nu sitter jag här med min bok upplagd som ett worddokument framför mig.
Jag vet att jag har sagt att den snart ska bli klar länge, men nu är jag allvarlig.
Det enda jag håller på med nu, är att läsa igenom allt så att inget blir fel.
Så nu har jag bestämt mig, imorgon skickar jag in boken för tryckning.
Sen kommer det att ta ca 3 veckor innan jag får den i min hand, och då kan 
vem som helst som är intresserad köpa den.
Jag ska ge er mer information om handling och kostnad i morgon då jag har
skickat i väg mitt material. :D

Nu ska jag iväg och spela teater! trevlig kväll!


Tackade nej

Ja, efter mycket tänkande och funderande beslöt jag mig tillslut för att skicka ett
mail till familjen i NC och säga att jag tyvärr inte var intresserad av att vara deras
au pair. Det kändes lite sorgligt, eftersom jag verkligen tyckte om dem, men
samtidigt kände jag att hela min kropp skrek efter mer tid att få kontakt med familjer.
Mitt hjärta säger också att Californien är någonstans där jag hör hemma, så jag får
vänta och hoppas på att fler erbjudanden kommer.

Nåväl, jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan jag kan hoppa av glädje då
jag får ett lika fint och välkomnande mail som familjen från NC. Dem var verkligen
great. Även att jag tyckte om dem, tror jag inte att jag kommer att ångra mig, för jag
är en sol och stads människa, utan tvekan. Så nu återstår bara väntan på nästa
super familj, och jaa, det kliar i fingrarna varenda gång jag loggar in på min mail ^^,

Ikväll blir det O.C med Paulin för att drömma sig bort över atlanten,
till de soliga stränderna och till de palmfyllda gatorna!



Samtalet med familjen

Efter min väntan på att få skypa med familjen och deras nuvarande au pair, visade
det sig att deras skype inte fungerade. Så efter många om och men ringde det  på
min mobil och då var det pappan i familjen. Vi pratade ett himla bra tag,
och det kändes som att jag fick en liten helhetsbild över hur dem var som familj.
Sedan fick jag prata med familjens nuvarande au pair och det kändes jätte bra.
Hon verkade vara väldigt öppen och social och det kändes som att hon trivdes
bra i familjen. Jag fick en jätte mysig bild av alla medlemmar och deras stad var
tydligen inte så liten som jag trodde. Men jag vet ännu inte om det är en plats för
mig, jag är otroligt klyven. Dem är aktiva och hittar på massvis med roliga och
äventyrliga påhitt, det är något som faller mig i smaken.

Jag fick också veta att familjen måste ha hittat en au pair till torsdagen, och
det gör saken mycket svårare. Jag kan inte bestämma mig så fort utan att ha fått
fler alternativ, så jag måste verkligen tänka.

Ja, det lär blir en tuff natt och morgondag. Men jag har lärt mig att jag måste lita på
min magkänsla och mitt hjärta. Familjen är toppen, men Californien har stulit mitt
hjärta totalt. Jag vet inte varför, men hela min själ skriker efter den platsen.
Det jag också vet är att jag vill ha en familj som är precis som Kristers, jag
trivs och känner mig så hemma hos honom. Dem är så trevliga och välkomnande
och jag mår bra av att vara bland dem. Så finns det en Paulin familj i CA,
då kommer jag att få mitt dröm år i staterna!

Nu bär det av mot falksgrav med Paulinarna, för att söka ännu mer äventyr i
mitt omständig
a och förvirrade liv!



Talking to Amerika

I stillsamhetens väntan, sitter jag, smått nervös i beredskap om att snart få prata med
familjen från kära Asheville, North Carolina. Det ska bli spännande och mycket roligt.
Min engelska kommer dock inte att vara på topp, men dags att börja någon gång, right?


Ny blogg

Välkomna till min nya blogg.
Jag bytte blogg därför att jag fann blogg.se mycket mer kreativ än wordpress.
Jag kommer att fortsätta mitt skrivande om mitt skådespeleri och om min resa till USA som au pair.

Bytt från:
KattmedFnatt.worpdress.com

RSS 2.0